Ute vid vattnet: En blå blå blå ton som jag inte sett på evigheter. På marken små rödgula koppar av löv fyllda med snö. Vågorna i motljus. Solglitter i medljus. Jag i motvind. Vintern kom medan jag sov. Att vänta på bussen var snorkallt. Men som jag föredrar det här. Hög luft från Nordkalotten. Bort tunga regnmoln. Nu fattas bara att byta ut höstrocken mot någon plufsjacka extra lång. Se snön falla. Ta årstiden utan att spjärna emot.
Om man spjärnar blir det förstås mer skrattretande, som här, hos Anders Sparring (svensk).
Inte min gård. Men Victoriahuset i Bergianska Trädgården, tidig vinter. Av Olle Olsson Hagalund. 30-tal.
Om "färgernas och ljusets egenliv" skriver Ekelöf någonstans, och om det är någon av mina bloggande vänner som har förmågan att skildra detta, så är det du.
SvaraRaderaHär går solen nu upp över ett frostlandskap och lovar en vacker dag. De sista kastanjebladen kommer att falla. Nästa helg blir det lövräfsning.
Tack. Ekelöfs sällskap nektar man ju inte ; )
SvaraRaderaOch visst är det frostens höga dagar nu. Ut ut. Sen konsert. Ha det gott bland lövens trehundratusen fall av subliminala ljud.
Och denna, den enda veckan med vackert väder på hela hösten, har jag legat inne med förkylningen från helvetet.
SvaraRaderaHoppas konserten var fin. Lövkrattning slipper jag denna höst. :-)
Stackars dig. Men det kommer många fler vackra dagar. Det blev ingen konsert, vi ändrade oss och var ute många flera timmar i ljuset stället. Krya dig!
SvaraRaderaLövkrattning kan ändå var rätt fint. En av de enklare grejerna med att ha trädgård.