lördag 20 oktober 2012

Monsun

Trotsar vädret. Ut med regnrockar på. Till en början duggregn, men när promenaden är halvt avklarad hoppar vi över forsande strömmar, djupa pölar, regnblöta löv som far förbi likt båtar på vilt hav. Bilar kanar genom nederbörden som vattenmopeder och stänker upp meterhöga svall.

Inget väder för en hund. DE står i portarna och trycker. Men vi är av annan kaliber. Nordisk sisu. Alltså, det måste vara något underligt i arvet; hur man rätt så modfälld går ut en sån här dag, och på hemvägen börjar känna sig alltmer upplyft av de enorma naturkrafter man ska genomkorsa. Som om vårt klimat, vintrarna, snöfallen och nu denna varje dag regnande monsun, bara förökar vår motståndskraft, vår inbillade nordiska uthållighet.

Men jag undrar hur det är att bo i en verklig monsun. Jag har vänner som varit med om det, ska fråga dem. Men monsunen är ju varm. Till skillnad från detta våt-kalla omslag.

En annan sak är att jag inte längre tror att detta regn är helt naturligt. Klart - naturen är alltid naturlig, men jag börjar ändå känna ett visst obehag över en nederbörd som aldrig ger sig. Översvämningar och torka, bränder och seismologiska varningar tycks öka.

I sydkinesiska sjön slåss man om den olja som ligger i djupa fickor utanför kusten. Ingen talar om att just den oljan  befinner sig i ett tektoniskt problematiskt område mellan två kontinentalsocklar. Glömt är Fukushima. De förnärmat barnsliga männen från Kina, Japan, Taiwan et consortes pratar om oljan som om det gällde striden om en leksaksbil. Ingen talar om risken för jordbävningar i oljefälten. Ingen vill längre minnas katastrofen i mexikanska golfen. Och alla de undflyende herrarna i BP har raderat sitt ansvar med X antal utbetalningar till katastrofens offer. Nu vankas nya lukrativa havsprojekt i en annan känslig zon.
Dagens önskan: Att Miljöpartiet (och all världens miljöpartier) vore mycket tuffare, slutade trams-samarbeta hit och dit, och helt avbröt intresset för Hen till förmån för Hon: Jorden.



Parentetiskt: Om man söker på Sveriges Radios med sökordet "Översvämningar 2012" är det enbart Småland, Dalsland, Östergötland etc. som omtalas. Sämre skördar och dylikt som ännu inte kan bekymra oss, men däremot de människor i fattiga länder som får sina matpriser höjda. Översvämningar i Kina, Ryssland, Thailand lär handla om det.

Och här gör George Monbiot en analys över globala väderproblem samt länkar till Expertisen.
Jag lägger till en länk till The Guardian om klimat och eftertänksamhet i Orkanen Sandys spår.

10 kommentarer:

  1. Ja, jag har också varit ute i regnet i dag. En kort men intensiv promenad längs kanalen i Södertälje då det inte regnade, sedan en promenad i ett betydligt regnigare Stockholm.

    Jag skulle också önska att Miljöpartiet kunde lägga av med hen och andra tramsigheter och bli lite mer seriösa, och självständiga, de behövs i ett politiskt klimat som mest bryr sig om att göra sig till för väljarna. Jag funderar på varför konsten drivs mot aktivism, det är väl förstås för att politiken har blivit enbart en fråga om att plocka stilpoäng och väljarstöd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Politiken har blivit som du säger. Men konsten som drivs mot aktivism - om det nu är så - gör det ju för tredje gången efter Beuys, och jag ser sällan något av samma intelligenta intensitet som hans iofs underliga projekt.

      Radera
    2. Jo, det var en reflektion efter att ha sett ett program på teve med Dror Feiler. Programmet handlade om konst och aktivism. Jag kan förstå Feilers argumentation om man ser till hur politiken har utvecklats, han ser helt enkelt konsten som en bättre plattform för politik. Jag tycker att den typen av konst gärna blir platt och trist. Det var intressantare att höra på Klara Kristalova i gårdagens repris.

      Radera
    3. Platt och trist,ja. Det har varit mycket antropologi, sociologi och journalistik i konsten på senare tid. Just därför drog jag upp Beuys, eftersom hans konst-för-alla-begrepp hade en mycket innerligare och mer demokratisk-historisk karaktär utan att förlora sin originalitet (sen kan man ju tycka allt möjligt om hans konst, men knappast att den red på en opportunistisk relationell konstvåg). Missade Kristalova, ska kolla om det kommer repris. Hej!

      Radera
  2. Jag med - har varit ute i regnet och hoppat över pölar. Skippade paraplyet och tog en någorlunda regnsäker hatt istället (dock ingen sydväst, den är i stugan). Märkligt hur stora sjöar och små innanhav det kan bli i stan av ett sånt här regn som ändå inte vräkte ner direkt. Varför kan det inte rinna undan? Alla hårdgjorda ytor som hindrar vattnet? Kanske är det Citybanans fel nu igen? :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att det finns lite landet kvar i stan, här och var, och särskilt där jag rör mig. Under rören, under kontrollen, finns ett konstigt djur som heter jord (nu börjar jag låta som von Trier) och som kan bli genomblött och inte tar emot mer vatten. Men dewt var ju käckt att vi var ute ändå!

      Radera
  3. Jag funderar på att plantera ris nästa år..

    SvaraRadera
  4. Apropå hur man INTE bör sköta natur-och-djurskydd: George Monbiot, från engelsk avregelerings-horisont: (The Guardian 22.10.12)

    March the government published its kill list of environmental regulations(11). Among those being downgraded are the rules controlling hazardous waste, air pollution, contaminated land, noise, light and the use of lead shot(12,13). Ministers describe this as the shrinking of the state. In reality it’s the shrinking of democracy. Regulation is the means by which civilised societies resolve their conflicts. It prevents the selfish and the powerful from spoiling the lives of others.

    SvaraRadera
  5. Länk till Monbiot: "all else can burn" Här: http://www.monbiot.com/2012/10/22/ash-cloud/

    SvaraRadera