Ibland blir jag så förvånad över människor. Mina fördomar besannas alltmer sällan. Bankmannen är en av de mer empatiska jag mött på ett tag, givet att jag fortfarande inte har något leg (efter att min väska stals) och att jag småsnålt inväntar förnyelsen av presskortet, som inträffar med fem års mellanrum och inte kostar mig ett extra lakan. Bankmannen frågar: Och när får du ditt presskort förnyat? I Februari, säger jag. Jag skäms lite, lägger jag till. Men det gör inget, för bankmannen tycker jag har viss credd med X antal månadslöner på kontot, och så lite räntefond då. Samt 30 år med samma bank.
Jag frågar vad han själv har satsat på. Jag? Bara sånt som går åt fanders, skrattar han. Då är din räntefond säkrare. Hur mycket har den gått upp, frågar jag. 100 kronor på tre månader. WOW!
Efter den dagliga promenaden går jag in till frissan och hör om hon har nån tid i veckan. Hon tar mig efter föregående kund. Och vi pratar på så där som man gör med en schysst frissa; om att hennes dotter studerar i Spanien, och hur bra det är. Om hur pigg hennes gamla mamma är. Om att jag varit i Lappland, medan de var i Spanien. 40-gradigt. Under tiden får jag en bob som är lite kortare än jag tänkt mig. Men vadå? Hår växer ju. Och denna människa gör allting noga. Färdigklippt ser jag minst fem år yngre ut. Lättare liksom.
Och ja, solen var framme cirka en och en halv timme över mitt huvud idag. Det är då man ser hur vacker hösten är. Men att det är vissas favoritårstid - det fattar jag bara inte. Gräsmattorna är blöta av underhal lera. Skosulorna har glid. Jag väntar på frost.
Nysnö utanför mina vänners hus i Lappland igår. Fjället dolt i dimma. Foto: Gerd Ulander.
Det låter som en underbar dag.
SvaraRaderaOch nej, hösten är definitivt inte min favvo-årstid, men jag anstränger mig för att hitta ljuspunkter när det går, i detta mörker av regn, otillfredsställande arbetsförhållanden och längtan efter en mer kreativ tillvaro.
Jo, jag tänkte på dig, lite. Men än mer på människor som i "vilken årstid gillar du bäst" svarar just höst.
SvaraRaderaJag skulle svara vår, april, maj, och sommar, juni, augusti, och vinter februari, mars. Men jag tror helt enkelt jag har svårare för hösten i år eftersom det varit ett lågtryckshalvår. Kunde jag skulle jag sticka söderut, men det går inte just nu.
Dina hösthaikus är i alla fall en bra påminnelse, om det vackra.
Tack för denna vardagsbetraktelse som påminner lite grann om hur det var förr, innan man hade internetbank och faktiskt gick till banken. Bankkontoren håller väl på att försvinna? Åtminstone har de sämre service än förr. Men han verkar trevlig, din bankman. Inte som de osnutna, finniga ynglingarna jag mött. Frisörer är också en av de få platser som finns kvar där man faktiskt kan småprata med någon som inte är kollega eller granne. Det ger ett bredare perspektiv på tillvaron. Min frisör kommer från Irak och är en mycket ambitiös ung man. Han åker inte på semester alls utan jobbar på karriären istället.
RaderaApropå osnutna finniga grabs, så tror jag den värsta på "min" bank var ett kvinnligt lokomotiv. Hon avancerade snabbt bort därifrån. So much för könsskillnader ; )
RaderaJa, min bank är prima om man bara inte behöver kontanter. De har generösa öppettider, och ett par trevliga unga män med vilka man kan diskutera sina små pengar och den stora världens lånekarusell.
SvaraRaderaAtt vara så ambitiös att man inte har tid med att ge sig själv en semester är väl okej mellan 30-40. Men min lugna frissa är 50. Har två barn och hus. Så hon lär behöva sin semester. Gör inte alla det? Men du understryker bilden av hårt arbetande invandrade företagare, det är bra så.
Såg att du hade vackra dagar på Sardinien och i Rom, (ja, jag vet Anna, det var också jobb ; )
Ja, jag försökte få in bilden av en ambitiös ung man som väl medveten om, att om han inte satsar på karriären till 100% blir det ingenting, inget är honom till skänks på grund av att han är invandrare från Irak. Men han är anställd, inte egenföretagare. Och DJ. Det är nog det sistnämnda han satsar mest på.
RaderaVisst hade vi fina dagar på Sardinien! Det var välbehövligt. Jobbet kom i fatt när jag kom hem. Men nu är jag åtminstone lite mer uppiggad - och två kilo tjockare om magen.
Gott. Sardinien ser helt betagande ut.
RaderaMen jag har aldrig trott på den där karriär 100%-modellen. Eftersom det inte finns några procent kvar till det övriga livet. Men det är jag det.
Och nu har jag nästan allt tid i världen med mina egna projekt. En bra lång tid till - hoppas jag.
POESI
SvaraRaderaNär jag går till frisören
blir jag stum
som en fisk. Möjligen
klämmer jag ur mig
något aforistiskt
i stil med att "poesin
är människans mest
raffinerade språkkonst
med undantag för
den talande tystnaden".
Kanske mumlar jag
när frisören befinner sig
i min nacke: "Prosa
är prat, poesi är sång."
Tack, den var fin! Och lite kul. Men inte pratar du så där med din frisör, va?
Radera