Fest igår hos min guddotter M och hennes man A. De ska iväg till ett år på Stanford, och måste firas av. Dessa darling companions. Mannen nyss bliven med körkort, så att jag kan se de resa upp till öknen i Nevada, se de dra ner till Big Sur. Halva mitt hjärta surfar med. "Och redwoodträd" säger M. "Och en av de allra bästa professorerna i litteratur". Här borde jag naturligtvis bli avis, men det blir jag inte. Har aldrig haft nån lust att doktorera, mer än för titelns skull. Däremot lust att resa så mycket mer.
Vi äter middag som A lagat, god risotto, dyra viner. Jag får höra vad de kostar och inser att jag aldrig köpt ett så dyrt vin i hela mitt liv, men förmodligen blivit bjuden förr. "Vi känner oss plötsligt rika" säger A. Två doktorandlöner och liten hyra ger pengar över. De tänker njuta det också. Bra, njuta är bra, särskilt för hårt arbetande intellektuella. Fem vid bordet, tre av samma familj. Det blir diskussioner om familjerelationer, ofrånkomligt när en ska resa iväg 8 månader. Jag hör på och försöker vara katalysator. Det går så där.
Men här är människor som förstår varandra på grundläggande sätt, på begåvade sätt, på roliga, varma, ibland stökiga sätt. Vi går in i ett annat rum och M spelar sina nyskrivna sånger för mig och S. Det är så bra att jag blir alldeles tyst i själen. En av dem är en födelsedagsvisa till A. Man trodde inte det var möjligt, att göra en klar och enkel födelsedagssång, som i sig rymmer stillhet, kärlek, melankoli, livets korthet och skönhet. Nästa dag låter alla sånger i Nya Klingan som gjorda förr, gjorda av gammal deg. De är inte i närheten av Ms poesi.
Vid elva anländer ytterligare gäster; ganska så högljudda unga män. Mer fina drycker, från Baileys till indonesiskt brännvin till vodka, och annat jag inte kan dricka. S, min äldsta väninna, och jag drar hemåt vid ett. Vid Västerbron har alla bussar gått, jag tar en taxi. Denna happy luxury night avslutas stilenligt; jag helt färdig i en tyst elbil.
"All the things that you are when you don´t think at all".
Och idag gick det fint att simma igen: 7: september. Det har inte hänt sen 1997. Gott omen.
Här kan ni höra en av M.s låtar. Och Här finns många fler.
Åh. Fin kväll och så vackert och varmt ömsint återgiven. Har just lyssnat på MS och kan bara hoppas hon får komma ut "bredare" - mycket, mycket duktig!
SvaraRaderaSimning i september, kanske än bättre än under själva sommaren.
Tack. Hon planerar för det. Tv sjunger hon i Johannes kyrkokör.
SvaraRaderaJa, det är bara så himla enkelt skönt att få sommaren förlängd så här. Ut idag igen! Kram.