söndag 15 september 2013

Millibar X

Så övergick den långa sommaren i ett melankoliskt regn.
Varför melankoliskt?
Varför inte bara ett lätt regn? Spridda skurar i kustlandskapen?
Dimma om morgonen. Ökad luftfuktighet. Millibar X.
Solens melankoli.

Varför inte?

De lätta kajakerna ligger som streck av ljus neon
på det allt disigare vattnet. Sju pojkar vars röster skriker
i varann. En ledare som ropar: Det ska kännas i benen också,
till och med i fötterna.

Fötternas melankoli?

Vid tullen: Tre flickor klär av sina
överkroppar alldeles under den
limegula bron. För att fotografera varandra.

Fotgraferandets melankoli?

Bortom det Stora Sjukhuset;
en lyftkran som lyser brandgult
mot den åskblå himlen.
Lyser som neon?
Nej. Som en snart
utbrunnen tändsticka.

Lyftkranens melankoli?
Nej, det är solen.
Det är solens melankoli.
Min mirakulösa ålder.


7 kommentarer:

  1. Vacker betraktelse.

    Vi åt lunch på balkongen, som vanligt.
    Till kvällen kom hösten.

    SvaraRadera
  2. Här är ingenting som vanligt. Allting är ovanligt.
    Jag undrar om det håller på och händer mig nåt?

    SvaraRadera
  3. I så fall önskar jag att det ska vara något bra, Gabi.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha, nu fattade jag (lite seg här) vad du eg svarade på, och då blir det tydligare: Ja, det att något vänder inom en, eller rent av förhöjs, förklaras (epifanier du vet).

      Radera
  4. Tack Malou:
    Men jag skriver inte enbart dikt om något "bra".
    Snarare något mer sammansatt. En del av min avsikt var att se hur ordet melankoli antar något humoristiskt, när man envisas lite med det.

    Om jag däremot kopplar det till min upplevelse denna dag, så kan man nog säga bra, minst te gånger ;)

    SvaraRadera
  5. Hösten väcker hos mig melankoliska känslor, på ett positivt sätt. Till skillnad mot våren som också kan innehålla melankoli, men då mera orsakat av en känsla av att inte kunna leva upp till de förhoppningar som våren inger... Höstens klara luft, vackra färger och dofter. Kravlöst värmande mörker.
    Det vågräta regnet upplever jag förstås som allt annat än melankoliskt. Ett stilla regn rakt uppifrån daremot.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där skiftar, Som alla känslor och stämningar.
      Igår var jag mest himla uttråkad på vädret, närmast koleriskt uttråkad. Hej!

      Radera