onsdag 13 februari 2013

Glad

Stilla snöfall dag efter dag. Ingen vind. Ute i skogen, inga människor, inga bilar, ljudet från motorvägen uppslukat av snöfallet. Tallarna tunga av kuddar med snö. Lindar och lönnar infiltade. Under fötterna tyst.

Den som tyst går finner tyst råd. Tre rådjur står och tvekar under träden när de får se mig. De har korsat isen och ska upp genom skogen. Sjunger jag för dem? Fastän tyst. De vänder sina huvuden mot mig. En tvekar länge i iskanten.

De passerar. Jag passerar. Sen passerar en skidåkare jag talar med. Han berättar att han skidat 40 mil den här vintern. Sammanlagt. Han är lite söt. Han tycker jag ska börja åka skidor igen. Gärna för mig. Han säger; har du märkt hur snön tar bort alla ljuden. Det är så tyst här ute.

Skiljs åt. Samma gamla vinterliv som förr. Samma tappra svenskar. En del av dem kommer från Skåne och är sociala av sig. Lyktorna tänds och belyser flingornas fall. En liten pojke på gatan sträcker upp armarna för att fånga dem. Det skymmer vid fem inte vid tre. Blågrått utanför fönstret. Jag skriver på min bok. Glad.



Målning: Billy Childish.

8 kommentarer:

  1. Åh, så stilla, fint och mjukt skrivet - som snöfallet.
    Bokjobb - ja, roligt. Det kan vara en stilla glädje det med. Önskar dig allt gott i skrivandet.

    SvaraRadera
  2. Tack Gabrielle, lång väg kvar, stundtals stilla knep och knåp, ibland en svidande strykande kritik, och sen stunder med flyt.

    Men blogga är en barnlek ; )

    SvaraRadera
  3. Mycket stämningsfylld text. Ett nöje att läsa, man blev på så gott humör, lyrisk, ja lycklig. Mera sånt här om man får be.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ralle.
      Mera sånt här är nog en fråga om
      A: stämningsläge
      B: regelbunden träning
      C. att vara en lover of life -
      så ofta man kan (dvs bär man inte är skitarg på sånt där som att maffian äter sig in i hela världens alla ekonomiska system och korrumperar makten)
      D. Vädret

      Radera
  4. Vinterns stillhet! Den tystnad som kommer med snö och snöfall kan vara minst lika överraskande som de helt ljusa norrbottniska nätterna då allt är tyst, fast man skulle kunna förledas att tro att det fortfarande är dag.

    Var var du ute och promenerade, i Hagaparken?

    För ett par år sedan promenerade jag en dag i veckan genom Lill-Jansskogen till universitetet. För varje vecka i mars såg jag hur snötäcket dragit sig tillbaka, men det dröjde in i april innan det blev verklig barmark.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror man ska göra de där promenaderna nästan varje dag, träden, djuren, all naturen -
      det är nedlagt i våra gener -
      och O ja, tala inte med mig om sommarnatten där uppe - det är det vackraste jag varit med om. Vitt ljus - utan en central källa, det påminner om snöljus.

      Radera
  5. Du skriver fint. Som att få en varm kram en kall, men solig dag.

    Tack!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack tillbaka; ja - kramar förekommer ju i bloggskarans Special Forces ; )

      Radera