Målningen ovan: Willem van Aelst - Stilleben med klocka, 1665. Den som ser klockan får guldstjärna! Och den som vill kan gå tillbaka till mitt inlägg från 2011 om det årets Carnegie-stipendiat. Två av hans målningar är kopior, "fria" kopior, av just den här målningen. Sådan är postmodernismen! Det är lite som med hästkött i Lasagne; kött som kött - men ändå inte.
Eller: "Horsemeat or not, it´s all junk", som Joanna på The Guardian så riktigt sa.
Är det den lilla färglösa "blåklockan"som avses,tro?
SvaraRaderaVet ej. Men jag tror att det är ett pytte litet sandur långt inne i mörkret under buketten. Memento mori.
RaderaInga guldstjärnor till mig... Tänkte först säga att det ligger ett litet elegant damur där till vänster på bordet, så litet att man knappt ser det. Men jag tror inte damer hade armbandsur på 1600-talet.
SvaraRaderaNä, de hade ju inte det. Men hur mätte man tid?
RaderaAlltså; allt j-a mätande började ju på 1600-talet. Har till och med hört att det i en av de större kyrkorna i Paris inrättades ett hål för mätning av manlig lem. Kan det verkligen vara sant? Och i så fall varför?
Ja - hur som. På den vägen är det. Mäteriet har övergått till grafen; konjunkturkurvan så väl som klimat-dito. Ibland, men mycket sällan, är det värt det...