fredag 31 augusti 2012

Faller ur myndighetsrollen?

I den pågående dystra debatten om Thomas Quicks skyldighet/icke skyldighet ska jag inte uttala mig i någon riktning, eftersom jag aldrig läser på artiklar om mord och annan vämjelse.

Men: Om Göran Lambertz, på trots av en enorm mur av kollegial antipati, hävdar att det kan finnas något som gått snett i detta överjävliga ärende, så ska han ha cred för det, och inte enbart kritik.

Juristprofessorn Madeleine Leijonhufvud, som redan många gånger visat sig från sin mest flickskoleaktiga sida, hävdar däremot att Göran Lambertz gör det stora misstaget att "falla ur myndighetsrollen". Ha!
Är det Gogols Ryssland eller Gogols Sverige vi befinner oss i?
Ett samhälle där folk håller sig på plats inom myndighetsrollen - med allt vad det nu kan innebära av dolda lojaliteter, ryggdunkande, karriärkorsetter, tysta överenskommelser och fina ytor, är inte ett värdigt rättssamhälle. Punkt slut!

Göran Lambertz har en linje i sin verksamhet som tyder på stor självständighet och en vilja att uttrycka sig  fritt, kritiskt och öppet, om vad som än diskuteras. Vi är många som vant oss vid det, som tycker oss veta vad han går för. Alldeles oavsett upprörda röster från domare, och advokatsamfundets medlemmar, som väl har sedvanligt intresse av att skydda advokater, vars ordval, pläderingar - och nu,  nedlåtande omdömen om Lambertz - liksom ingår i rekvisitan. Man ska "vinna" "sitt mål".

Om Lambertz tycker sig ha andra, etiska ansvarsbedömningar att göra, så är det bra för rättsapparaten.
Det betyder inte att jag kan avgöra hur rätt eller fel han har; det betyder att jag litar på någonting i hans person som verkar stå friare än många andra. Som vågar "falla ur myndighetsrollen".

Sen tycker jag att ordens nyanser är viktiga - och att det därmed kanske hade varit bättre för själva saken om Lambertz valt ordet "indicier" i stället för "bevis" i sina artiklar.

Tillägg: Länk till artikel i Expressen.
Länkar även, "för skoj skull" till en äldre artikel av Zaremba. Times Change.

10 kommentarer:

  1. jag håller med dig. Göran Lambertz har alltid gjort ett sympatiskt och hederligt intryck på mig, en person som inte räds att sticka ut och göra sig väldigt ensamt, om det är något han anser är viktigt. Såg du debatten igår? Han fick ju knappt tala klart.

    SvaraRadera
  2. Ja, det var en av alla dessa kvasifolkliga debatter där han placerades mellan tre högljudda motståndare.
    Idag uppföljt i radio av en nedlåtande intervjuare. På gränsen till drev nu!
    Han klarar sig ändå, för att han säger det han tror på, utan advokatyr.

    SvaraRadera
  3. Tyvärr faller hela rättsapparaten om man å enda sidan frikänner en människa men vidmakthåller att han är skyldig. Att en privatperson i egenskap av en myndighetsperson tar sig rätten att gå runt dessa hörnstolpar i rättssamhället är ett uttryck som mera påminner om Putins Ryssland än nåt annat. Att han säger rent ut att "visst kan man göra det när det gäller Quick" anser jag är skrämmande godtyckligt.

    SvaraRadera
  4. Peter; Lambertz är inte alltid ordens mästare när han blir pressad. Vad man kan göra eller inte göra borde - hoppas jag - gälla alla människor. Quick eller läkarna i da Costa-fallet, som Leif GW Persson nyss förklarade hade skötts illa; bl.a. på grund av bortslarvade dna-analyser.

    Jag tror både Persson, och Lambertz, från sina helt olika hörnstolpar, gör nytta. Vidhåller alltså ovanstående.

    SvaraRadera
  5. Kanske är det så men L. är ju justitieråd, alltså ledamot av Högsta Domstolen som väl skall pröva resningsansökningarna. Om han då offentligt tar ställning i förväg är det väl jäv. Jag gillar inte ML ("flickskoleaktiga sida" - det var bra...) men är det trots allt inte att "falla ur myndighetsrollen"?

    Vi vill väl att myndigheter skall vara oberoende och ojäviga?

    SvaraRadera
  6. Joda. Jag vet inte om vi kan enas den här gången dock. Om alla höga jurister avstår från att delta i viktiga debatter - som är av samvetsbetydelse för dem - blir det ett rätt tamt samhällsklimat.
    Lambertz är väl jävig, men kommer inte att delta i HD-utredningen av fallets prövning.

    Jag citerar:
    "Det tidigare justitierådet Torgny Håstad anser att det inte är olämpligt av Göran Lambertz att delta i denna debatt.

    – Han kommer inte delta i något mål i HD som rör den här saken, om det blir aktuellt. Han kommer säga att han är jävig och det skulle han ha gjort oavsett om han hade uttalat sig nu om detta eller ej, säger Torgny Håstad.

    Han hänvisar till att Göran Lambertz i sin tidigare roll som justitiekansler valde att inte föreslå vidare utredning av de kritiserade Quick-domarna.

    – Efter det beslutet skulle han inte delta i några mål i HD som hade med Thomas Quick att göra."

    Hela artikeln här: http://www.realtid.se/ArticlePages/201208/20/20120820152912_Realtid312/20120820152912_Realtid312.dbp.asp

    SvaraRadera
  7. Tack för ditt klargörande. Naturligtvis bör även jurister delta i samhällsdebatten. Men det här är ju ett mycket speciellt fall pga av Lambertz tidigare inblandning. HD:s övriga ledamöter kan ev. bli tvungna att desavouera en av de egna. Man får väl anta att de är i stånd att göra detta men någon nyttig situation som L. försatt HD i är det ju inte.

    Om han yttrat sig i andra frågor, t.ex. om asylpolitik, yttrandefrihetslagstiftning, källskydd, ACTA, Waxholmsfallet eller liknande vore det naturligtvis helt OK enligt min uppfattning även om jag inte alls delar alla de åsikter han tidigare fört fram.

    SvaraRadera
  8. Det gör inte jag heller (håller med om allt), men utredningen och utfallet angående tvångsäktenskap var efterlängtat, för att nämna ett fall.

    Jag tror vi får lämna rum för alla nyanser;: i alla fall är inte jag den som står och hackar på samma kotte särskilt länge. Jag prövar det du säger. Men - som sagt - vidhåller min inställning: att om det är en samvetsfråga för någon, vem det vara må, så ska det tillåtas gå före andra hänsynstaganden.

    SvaraRadera
  9. För den som inte har satt sig in i detaljerna, är det rimligt att tycka att Lambertz utspel är bra för samhällsdebatten, t.o.m. att han visar civilkurage.

    Det är bara en sak. Han är helt ute och cyklar. Hans uttalande är ungefär lika trovärdigt som Etiopiens ambassadörs, som påstår att rättegången för Johan Persson och Martin Schibbye var helt i sin ordning.

    Det är därför som de insatta i quick-fallet blir förbannade och reagerar med starka fördömanden. Deras reaktion leder då till att en oinsatt reagerar med att: "Hallå, nu är det häxjakt". Lambertz erhåller därmed sympatisörer.

    På ett sätt tycker jag det är oroväckande hur bra Lambertz ändå lyckas med att sprida desinformation och tvekan om Quicks skuld. När vi borde diskutera rättsystemets brister, hamnar vi istället i diskussionen om skuld/oskuld. Skuldfrågan blir ett tyckande - när Quick bortom rimligt tvivel är oskyldig, och domarna felaktiga. Visst, Quick skulle kunna vara skyldig till något/några av morden. Men det skulle Lambertz också kunna vara.

    Det finns åtskilliga anledningar att tro på hans oskuld. Här är ett fåtal:
    * Det finns ingen teknisk bevisning som kan länka honom till någon av de platser där han skulle begått något av de erkända morden (ett tjugotal). Det borde det ha funnits om han begått flera mord.
    * Han har bevisligen varit narkotikapåverkad (därtill sammanfaller hans tablettförbrukning med erkännandena)
    * Han har bevisligen blivit förhörd av en förhörsledare som gett honom ledande frågor och indirekt och direkt avslöjat detaljer om morden. Här faller argumentationen: han visste saker som bara mördaren kunde ha vetat. Därtill har han haft fel från början och sedan blivit lotsad.
    * Åklagarsidan tycks (minst sagt) ha varit biased i sin utredning. Detta i sig förminskar bevisningsvärdet.

    Det intressanta är ju varför Lambertz gör det här utspelet. Jag har en teori om att han har en psykiatrisk diagnos, som får honom att tappa omdömet. Det låter kanske långsökt, men det är annars svårt att förstå hur han kan hamna så fel.

    SvaraRadera
  10. Okej, du tycker så. Och det är bra att du håller en saklig ton.

    Någon diagnos tror jag dock inte Lambertz behöver. Det jag går på är främst en erfarenhet av hur han tidigare agerat i omdiskuterade fall, där han som sagt visat "civilkurage", och OM det finns tveksamheter i ett rättsfall - som han alltså inte är ensam om att tycka - bör det synas igen. Vare sig det handlar om "Sveriges största rättsskandal" (Guillou) eller något helt annat.

    SvaraRadera