Men idag har jag en sån där trött dag igen, och
undrar hur länge det ska fortsätta så här, fem trötta
dagar mot två pigga och kreativa. Och då säger jag till Gud;
Du har ingen aning om hur det känns att vara alldeles för
trött för allt man vill och måste göra.
Och sen tänker jag: Det kanske han visst vet. Det finns ju
hur mycket som helst att ordna upp här i världen och
ateisterna kan ju inte klara allt själva, även om det är
just det de tror. Ja, ja, de får va. Allt kommer att visa sig.
Jag kommer om igen att störta mig över skrivandet så
snart jag orkar, och göra något festligt, med vännerna
när geisten finns. Under tiden tar vi det lilla lugna,
och betraktar den här serena höstbilden från Skrylle
i Skåne, som jag fått till låns av Sofia på Axon Terminal.
Jag tror att Gud är himla trött. Han har det nog precis som du, fem trötta dagar och två pigga. I början nöjde han sig med att vila på söndagen, men nu är det värre. Och människorna hinner ställa till med en hel del elände de där dagarna när han ligger på sofflocket ...
SvaraRaderaBra kommentar.
SvaraRaderaJag har egentligen alltid tänkt om en del personliga saker; att det där får Gud ta hand om.
På det mer existentiella planet tänker jag oftast att Vår Herre inte kan så värst mycket göra, utan oss. Därmed anser jag mig också ha löst teodicéproblemet på ett kick. Den eviga frågan "Hur kan Gud som är god tillåta..." etc.
Hur ska Gud kunna orka blir det väl idag ;)
Å vi ba: "Nä nu är det lite för mycket krig och elände i världen, det där får Gud ta hand om!"
SvaraRaderaÅ Gud ba: "Orka."
Fast, lite mer seriöst då, så hänger ju allt ihop; det är inte vi mot Gud. Som jag ser det. Utan gud i alla, och i vad mån han/hon/det/den får någon plats alls, i mänskors hjärtan, ord och gärningar.
SvaraRaderaHu, nu lät jag väl närmast son en predikare?
Och vad Gud är - förutom det berömda "kärleken, sanningen och livet" vet man ju inte och eftersom jag inte är teolog ska jag inte fastställa det. Det får förbli enigmatiskt. Som midnattsblått. Med stjärnor.
Predika på du, det lät fint :-) Egentligen tror jag också så där, men eftersom 1. han/hon/den/det är så svårgripbar och 2. vi lever i en kristen kultur, så har jag någon sorts parallell relation med den där gammaltestamentliga herrn med skägget. Den är seriös, den också, även om det inte alltid ser ut så.
SvaraRaderaDet här börjar ta sig ;)
SvaraRaderaÅterkommer efter middagen.
Guden som dundrar i GT har sina poetiska poänger, inte minst i slutet av Jobs bok. "Har du varit inne i snöns förrådshus?". Nä, inser man.
SvaraRaderaMen han är rätt mörk och arg och oberäknelig. Jag tror Dylan-låten "Father of Light" är närmare mig.
Samt tror jag att allt detta är djupt personligt, förstås, och ska så vara.
5 dagar bara ? skulle jag va glad för. Själv pendlar man mellan himmel och helvete på en mellanzon. Skärselden kanske. Vet ibland inte vilken sida man ska hålla på...
SvaraRaderaPeter,
SvaraRaderaAlways look on the bright side of things...;)
trala, trala, trala.
Du skriver flitigt, det är bra. Du formulerar dig som en kämpande människa, det är bra.
Ja, jag blir sur över fem dagars trötthet. Men jag vet att det kommer bättre dagar, runt hörnet.
Jo, jag har mina ljusa stunder. In the hours of need I write, you know ;=
SvaraRadera