Idag vaknade jag vid gott humör och drog genast på mig kläder och skor. Stämde träff med S, och drog ut till den långa sjön. Kände mig som lilla My (faktiskt). Äntligen, äntligen blåser det! Blås mera! Kom ut allihop, ur era hus, det blåser!
Men icke. Stockholmarna köpte julklappar och adventskrams. Bara S och jag levde upp i kraft av nytt syre från Nordsjön, som forslats gratis över norska fjäll och svenska, enkom för att bättra på humöret.
Stockholm har länge befunnit sig under en dimmig så kallad himmel. Man har gått omkring med fukten drypande under tjock tröja. Neonljusen var förstås vackra i diset och skimrade mer än vanligt. Somliga träd behöll bladen längre än någonsin. Men staden låg inkapslad i den sortens bubbla som i London skapar smog, och även här inger en förnimmelse av att man går omkring under ett lock.
Blåsande moln över ännu gröna pilträd. Frisk bris över blått vatten. Det är någonting som handlar om luftens sammansättning, och något som handlar om huruvida man tycker om sitt liv även i november. Om man har sovit och skrivit något bra, eller har tillräckligt självförtroende för att stå ut med när det går mindre bra. Och så ska man skita lite i vad andra har för sig. Det måste man.
Inte minst när man går förbi de två löpsedlarna från de två bladen:
"Vilka är de rikaste i Sverige?"
"Vilka är mest otrogna i Sverige?"
Same, same?
Och så, när man som hastigast slår på Teven:
Modebloggaren Klara berättar om skandalen med hennes alltför korta kjol.
Och nyheterna: Det gamla vanliga. Bankligister som drar fram över folks sparpengar och egendom som slåttermaskiner. En av dem som plockat undan miljarder var nyligen acceptabel som medägare i Saab. Just då var hans pengar nästan legala. Det hade nämligen Riksgäldens Bo Lundgren undersökt. Fast kanske inte så noga.
Herr Mullers galoscher har glömts kvar i bankvalvet. Det är nog en vandringssägen. Men blåsa lär det göra, samt blåsa över.
Fan, det missade jag helt ! Vädret alltså :/
SvaraRaderaGör inget. Kommer ännu mera väder i morgon!
SvaraRaderaJag hittade inte Snusmumrikencitatet, men här är ett annat fint, från "Sent i november":
SvaraRadera"Höstens lugna gång mot vinter är ingen dålig tid. Det är en tid för att bevara och säkra och lägga upp så stora förråd man kan. Det är skönt att samla det man har så tätt intill sig som möjligt, samla sin värme och sina tankar och gräva sig en säker håla längst in, en kärna av trygghet där man förvarar det som är viktigt och dyrbart och ens eget. Sen kan kölden och stormarna och mörkret komma bäst de vill. De trevar över väggarna och letar efter en ingång men det går inte, allithop är stängt och därinne sitter den som har varit förtänksam och skrattar i sin värme och sin ensamhet."
Det är Filifjonkan som tänker detta, hon brukar i och för sig vara besatt av prydnadsföremål och sådant, men som så ofta i Muminböckerna kan det ju tolkas på flera sätt.
Filifjonkan är tydligen en god vardagsfilosof.
SvaraRaderaDet är roligt med alla de här figurerna, som på något sätt är delar av Tove Jansson själv.
Snusmumriken och lilla My är - som sagt - mina typer. Men även Mamman med sin eviga snällhet, och Pappan, med sin blick mot fjärran horisonter. Och nästan alla gillar de att se hur stormen kastar upp stora vågor vid havet.
Östersjötänkare.
Finns inget som gör mig så irriterad som löpsedlar nuförtiden. Önskar allt blåstes bort; tidningsställ, redaktioner, massmedia....
SvaraRaderaHU ja. Idag var det något om den gamle hästmannen i sjuksysterkläder som skulle väcka allas vår sensationslystnad.
SvaraRaderaKvällsblaskorna sliter hårt för att fånga den allra lägsta uppmärksamheten.
Men massmedia vill jag inte önska bort; det blir vad redaktionerna gör det till. Och är livsviktigt för folk i länder där man är underinformerad.
jo, jag tog i lite där...
SvaraRadera