Årets andra, mycket initierade, text handlar om hur vi människor förlorar (och bedras på) vår koncentrationsförmåga i en tid av ständig media-och-internet-och-texting-tweeting-instagramming-facebooking distraktioner.
Jag bestämde mig för att sluta med twitter. Att det sammanföll med nyåret var kanske mest en slump, men det känns ändå fint att se det som ett nyårsval. Jag har haft mycket roligt på twitter, och lärt mig mycket, fått lätt tillgång till information som jag annars inte hade haft. Det har funnits kontakter med andra nya människor som har känts både roliga, meningsfulla och vänskapliga. Alla möjliga kul och kunniga begåvningar finns ju där, och ibland blir det liksom party. MEN - det ÄR distraherande, och särskilt mycket så under en lång pandemi-period när det naturliga umgänget varit inskränkt och jag ibland hänger alltför länge på twitter för att "parta" lite, bidra, få en massa svar.
Jag har inte tid med det mer. Jag behöver min koncentration för att skriva, och läsa böcker, och så småningom även måla igen. Efter två dagar utan twitter känner jag en helt annan frid. Rent märkligt, men så är det. Jag hör ju inte till dem som genast ersätter denna frid med att bingea TV-serier och filmer och - aldrig någonsin - spel. En lustig synchronicity var den här artikeln som jag läste nu på morgonen, efter att jag redan bestämt mig. Den berättar och förklarar vilken jävla stöld av vår hjärnkapacitet som internet, ständig uppkoppling och gloendet i Ipaden är. Och så det där att betrakta varje vacker plats som bakgrund för en selfie, för ens ego. Patetiskt.
Hela artikeln från The Guardian ligger här. Läs, och ta hand om era hjärnor!
"I went to Portland, Oregon, to interview Prof Joel Nigg, who is one of
the leading experts in the world on children’s attention problems, and
he told me we need to ask if we are now developing “an attentional
pathogenic culture” – an environment in which sustained and deep focus
is harder for all of us. When I asked him what he would do if he was in
charge of our culture and he actually wanted to destroy people’s
attention, he said: “Probably what our society is doing.” Prof Barbara
Demeneix, a leading French scientist who has studied some key factors
that can disrupt attention, told me bluntly: “There is no way we can
have a normal brain today.” We can see the effects all around us. A
small study of college students found they now only focus on any one
task for 65 seconds. A different study of office workers found they only
focus on average for three minutes. This isn’t happening because we all
individually became weak-willed. Your focus didn’t collapse. It was
stolen".
"...one study at the Carnegie Mellon University’s human computer interaction
lab took 136 students and got them to sit a test. Some of them had to
have their phones switched off, and others had their phones on and
received intermittent text messages. The students who received messages
performed, on average, 20% worse. It seems to me that almost all of us
are currently losing that 20% of our brainpower, almost all the time.
Miller told me that as a result we now live in “a perfect storm of
cognitive degradation”.