Skrattade när jag läste det här, den där lätta, flyktiga sortens skratt som kommer av en avslappnad igenkänning. Och ni då? Ni har väl inte heller varit duktiga motionärer under hela pandemin, va? Eller är ni ute och springer i blötsnön nu igen? Sluta med er förbannade idrott, säger jag och citerar därmed (nästan) en boktitel av min gamle vän Sverker Tirén.
Hur som helst, läs den här artikeln och acceptera er allmänna förvirring. Det gör jag. Vi kommer igen.
“Just before the first lockdown,” Sharp tells me, “gym membership across the country was at about 15%. That’s the highest it’s ever been. Then Lockdown One happened and there was a wave of enthusiasm with everyone running around, doing exercise videos at home, and getting outside for that one precious walk a day we were allowed. In Lockdown Two that exercise effect was less pronounced, but it was still there. Then Lockdown Three happened and everyone seemed to just give up. Sitting at home eating crisps and drinking beer was our top choice.”
Why did that happen? “I think it was because we all got progressively more pissed off, more housebound, more reclusive,” Sharp says, “and that then had an incipient effect on our general motivation. We all shrank. Our outlook shrank, too.”
Om denna mycket långa text om träning och allmän well-being blir för mycket för er, så förstår jag det också. Men let´s give it a chance. God nyårs-gusto alltså!
Den enda motion som jag sysslar med, förutom promenader och vandring, är klassisk styrketräning på gym för att åtminstone kompensera för den obönhörliga minskningen av muskelmassa vid stigande ålder.
SvaraRaderaDet är finemanx Lennart. Det ska jag också dra igång när jag flyttat till min nya hemtrakt, där det finns en stor sporthall utan killar som svettigt bygger (onödigt stor) muskelmassa. Detta glädjer mig. Samt finns det också en simhall jag tänker roa mig med. I afton dans kan bli nästa nöje ; )
SvaraRaderaDen guston har jag inte tappat än, sedan jag började motionera avsiktligt vid sisådär tretton års ålder. Just nu är jag barnsligt glad över att ha börjat att ta lektioner för att faktiskt kunna lära mig crawl på riktigt. Det är visserligen lika svårt och jobbigt som när jag misslyckades att lära mig det i tonåren. Men nu 1) känner jag mig själv bättre och har tilltro till min förmåga att faktiskt lära mig om jag bara håller i, och 2) kan jag ta så lång tid på mig som jag behöver. Det är helt oväntat jätteroligt att gå till badhuset och "höra till" där nu. Jag som aldrig gillat att simma i bassäng. Det är roligt att fortsätta lära sig nya saker, och jag hoppas att det ska vara det länge till.
SvaraRaderaArtikeln du postade idag, däremot, den har jag inte vågat läsa än...
Duktig flicka ; ) Till saken hör förstås att ni har ett bättre utomhusklimat vintertid än vi har. Jag t.ex. rör mig mycket mer utomhus under sommarhalvåret. Men i Lappland blir det fint att ta sparken, bl.a. Samt bo helt nära simhallen.
RaderaCrawl on!