Bara som en brasklapp: Jag tycker en viss Arnault betett sig som ett mindre svin, alldeles oavsett hur Fru Frostensson försöker vackra till det, och jag tycker Herr Engdahl far iväg som en hal ål när han ska försvara och rättfärdiga densamme med blicken fäst på nån gammal unken fransk idé om "vivören". Lämna det. Vi är färdiga med det. Trötta på hela historien.
Men: Jag tycker också att det samtida grubblandet över och grävandet i varenda liten erotisk dumhet är sanslöst ängslig. Om en 50-årig man blir lite varm av att kasta ett par ögon på en 17-åring, eller om en 30-årig snubbe tapetserar väggarna med Lolita eller Askungen, det är faktiskt en privatgrej. Så länge ingen fumlar sig över gränsen för normal respekt för den andre såklart man får titta och njuta och minnas hur det var att vara ung, och kanske bli upphetsad och i hemlighet göra lite sexuella fantasi-grejer med ungefär samma åverkan på moralen som en läsning av Nabokov eller Houllebecq eller, för all del, Tove Ditlevsen och Susanne Brøgger.
Det är en himmelsvid skillnad mellan människans allmänna lustar och lustens drömmerier, och att förgripa sig på en ung människa eller utnyttja kvinnor (eller män) i en beroendesituation. Nu har prydheten gått för långt. Vi har fått en småborgerlig nymoralism som spökar överallt i varannan feministisk krönika. Jag är trött på den också. Vi levde i ett friare klimat när jag var ung. Jag dog inte av att en äldre författare verkade lite för förtjust, inte heller av att avvisa bokförläggaren eller producenten. Jag tyckte det var lätt som en plätt. Det hände mig då och då mellan 19 och 30, tills jag var så stabilt förankrad med min man att ingen annan kom i närheten.
Yngre män har jag också haft, ointressant att räkna upp åldersskillnader. Men precis som äldre män kan gå igång på att se en ung fin kvinna gå förbi, så kan jag också tycka om att bara se på vissa unga män, eller skådespelare, eller musiker, ofta för att de har fina, uttrycksfulla ansikten. Men jag kan också se på foton från Elfenbenskusten och konstatera: Å, så långa, smala och graciösa de är, de där svarta männen. Jag skulle naturligtvis aldrig komma på idén att ragga på nån ung, eller att forsa iväg till Gambia för att leva med en 30 år yngre man, men jag moraliserar inte över de kvinnor som gör det. Låt folk sköta sin sexualitet själva så går det nog bra. Och uppfostra eller träna unga kvinnor att vara så säkra på sig själva, och ha sån självrespekt att det blir lätt att säga nej, även till män som lockar med jobb och framgång och nån jäkla liten kulturposition.
Och, naturligtvis, behöver det ens sägas: Straffa förgriparna.
_ _ _ _ _ _ _ _ _
Och lite vid sidan av, men ändå apropå ovan sagda, denna:
https://www.svtplay.se/video/30480060/the-reader?position=19&id=jBEokVq
Instämmer! I dina tre sista meningar här sammanfattar du saken mycket bra. Vad gäller fru Frostenson har hon i mina ögon stigit i min aktning efter att jag nu under helgerna läst två av hennes tre "dagböcker" under perioden av DN:s - herr Wiman & Co - hycklande drev mot Akademien. Hennes försvar är stridslystet men alls inte blint inför makens sorgliga eskapader, men framför allt höjer sig det hon skriver om detta (och om mycket annat) skyhögt över samtidens nymoralistiska trender i "me too"-väckelsens spår.
SvaraRaderaJag måste nog ändå reservera mig mot att vi tycker lika. Eller att DN.s reportage var ett drev. Jag håller inte med om det. Det behövdes en genomkörning av händelserna. Och jag tror mer på den sanning som Klas Östergren presenterar i Renegater, än jag "tror på" Fru Kristensson, som har ett jätteförsvar att jobba med. Men jag gillar nyanser.
SvaraRaderaTack för bra text! Håller med dig. Känner och tänker lika när det gäller Frostenson, Arnault och Engdahl. Östergrens berättelse om händelserna i Akademien i boken "Renegater" är suverän. Jag blir alltmer imponerad av Klas Östergrens skrivarförmåga. Frostenson har jag inte läst alls så har ingen åsikt där att berätta om. Och visst jag tycker också om att se på vackra unga män. Nog vore det lite tråkigt om man som tant på "70+" skulle sluta med det!
SvaraRaderaÖstergren har ju det som alla andra saknar i den här debatten, en road distans mitt i en crazy bubbla. Ja, han är suverän, en av de bästa, med blick för både vänskap och samhälle och de inre rörelserna i människan.
SvaraRaderaNej, vi kanske inte tycker alldeles lika i det konkreta fallet Frostenson och Akademien. Jag tyckte redan när det begav sig att DN:s kampanjjournalistik i det här ärendet var minst sagt underlig främst Wimans inlägg. Någon som tror att inte Wiman sedan gammalt var underkunnig om ryktena kring Arnault?
SvaraRaderaJag har inte läst Klas Östergrens Renegater, men vill gärna göra det. Allt som bidrar till nyanseringar av denna sorgliga historia är givetvis av godo.