Sådärja. Nu utbröt på kultursidorna en idog debatt om vem som har rätt: Är det de hurtiga nymfomanerna - inget namn nämnt - eller de trogna gammeläktenskapliga. Som sig bör på kultursidor blir detta givetvis en tävlan. Kasta-sig-i-armarna-på-nån-så-fort-man-får-kåtslag eller vara trogen även när ett äktenskap börjar falna. Eftersom jag inte ser någon enkel lösning på dessa dilemman så säger jag bara: Låt folk vara som dom vill och sluta tävla om varenda idiosynkrati ni lever med.
Själv gifte jag mig med en man som skilde sig för min skull, och detta hade naturligtvis inte hänt om han inte först varit så kallat otrogen. Sen var vi trogna i alla år vi höll ihop, och hade ingen känning av en avtagande attraktion. Men se där - nu tävlar även jag.
Alla är olika är nästan allt man kan komma fram till.
Idag var här ljuvligt tyst igen, snöscootergängen har åkt hem, blåsten har klingat av, men vägarna är fortfarande halkiga. Jag tog sparken för säkerhets skull. Satt en lång stund och bara glodde på bergen. De var isblå. Bakom dem en åskblå molnfront. Ovanför det gulrosa molntussar. Och just när jag rest mig från sparken mötte jag Olof, en av de verkligt goa männen här uppe. Lagom långt samtal uppstod. När jag kom hem började det mörkna. Bokade tvättstugan. Ikväll ska jag skriva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar