Tänka sig: Ännu en vacker dag. Och jag vet inte hur bra jag har det här uppe. Särskilt nu utan annat prat än de korta med trevliga grannar och förbipasserande. Älskar lagomprat. Har oerhört svårt för litanior. Det är min grundmurade livsinställning.
Nu träffade jag min supertrevlige grannes supertrevliga föräldrar från västra Sverige. De har åkt hit upp i 50 år på helger och lov. Eddie är alltså lika fäst vid detta landskap som jag. Och nu har vi landat här. Ain´t life great. Träffade också - som vanligt - Ebba på vägen. Och Evelina. Och alla hann vi ut innan solen gick ner. Men timmen efter är minst lika vacker: Nu ett rosa ljus bakom ljust blå fjäll.
Om ett tag ser det ut så här igen.
Foto: Marsfjäll Mountain Lodge. |
Det är upplyftande att läsa dina rapporter.
SvaraRaderaVa bra. Själv blir jag ju hela tiden lyft av naturen. Utan att lyfta ett lillfinger ; ) Men jag går ut såklart.
SvaraRadera