Nu breder boklövet sina skärmar
i Kullens skogar igen, igen
och skuggar sippornas stjärnesvärmar
och nunneörten, dess älsklingsvän
Som unga brudar på bergets sida
står slån och körsbär i södersol
och sänder hälsning till skepp som glida
på stråk så blåa som backviol
Den ljusa natten har nått till Kullen
och inget vemod är dolt i den.
i samma majglans igen, igen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar