Nycklar - en berättelse

Man trycker in en portkod på fyra tecken

och kommer in, man vrider om ett lås

och kommer ut, man står framför porten till

sin tandläkare på S:t Eriksgatan och har glömt koden

man ringer på hos Berg och han öppnar med ett klick

man tar den skramliga hissen, trycker på våning 3,

dörren är öppen, väntrummet tyst, fiskarna tysta

Man tar sig in genom Systembolagets dörrar

som öppnar av sig självt, man trycker på hissknappar

i ett hus där man inte varit, åker hiss som liknar barndomens,

på väg till en person man ska intervjua, hon öppnar vänligt.

Man har nycklar till sitt hem, sin tvättstuga, sitt källarförråd,

cykelstallet, tidskriftsverkstaden, grekiska föreningen,

man har en mycket gammal nyckel som inte går någonstans.

Man har nyckel till sommarhuset, innan någon slarvar bort den.

Man har nycklar till båthuset och bodarna. Man har nyckel till

en väns hus i Nacka och till en snäll bekant i Höganäs, man har

haft nycklar till vänner i Köpenhamn, en öppen dörr på Styrsö,

nyckel till det vackra huset med terrass vid Philopappos i Aten. 

Man hyr små hus, och stora hus, och hotellrum. Nycklar följer

med ens steg, om man så går upp på högsta berget och tar av

mot månen. Ibland glider dörrar upp, ibland knackar man hårt.

Man har en mycket liten nyckel till cykellåset, och en stor nyckel

till ett gammalt skåp. I en videkorg samlas nycklar som man inte vet

vart de går. Går de någonstans längre? Är det grannens X-tranyckel

eller äldre nycklar, dem jag delade med B? Vems? Man bryr sig inte.

Nycklar har funnits till ett hus som brann ner i Dalsland, och till ett

sommarhus på Arkö. Koder till festernas portar. Koder man glömt.

Någon bilnyckel har jag aldrig haft och aldrig någon pålitlig nyckel

till min mammas hjärta. Hon tog nycklarna och strödde dem för vinden.

Det var en egovind, en liten hämnd på livet. Men pappas nyckel finns.

Nyckeln till ett skyddat hus. Och nyckeln till Himlen.