Klangen, den alltid likadana klangen i de där orden: Sista dagen. Man minns det från sin barndoms sommarlov. Sucken när chauffören Sjöblom kom och vi packade in sommarens kläder, syltburkar och krukväxter i hans taxi. Sucken när man närmade sig Roslagstull, Johannes skola, gatorna, mamman som satte upp en sorts min av fin dam, nästan omedelbart vi närmade oss stan. På landet var hon ju mer avspänd.
Jag är inte ett barn. Men vi är alla ett litet barn, inom oss. Idag fasar jag för bussresan i morgon, i denna pandemi-tid som slår obarmhärtigt hårt mot det lilla landet Sverige. Jag ska inte älta FHMs strategier här, men om alla hade munskydd på den buss jag ska resa med så skulle jag vara lugnare. Så jag hör på råden från WHO och världens alla smittskyddsläkare och tar mitt munskydd på mig, samt virar in mig i en sjal, som en beduin. De tål öknen, jag ska tåla Corona-slummen.
Idag var här strålande väder. Klar sol och glittrande blå fjärd. Jag gick i solgatan mellan granarna och kom ner till öppet vatten, satt länge i skönhetens famn, där jag gärna hade suttit länge än. Jag är inte mycket för världens strid och kiv, numera, om någonsin. Skulle gladeligen stannat kvar här ute, om det inte var så att det kom andra gäster till det lilla hus jag hyr. Jag har trivts. Talar om för mig själv att jag har en strålande förmåga att improvisera och känna mig hemma nästan i vilket hus som helst. Detta var en bra stuga. Detta var en bra tid.
Jag hoppas din resa går bra. Vi har turen att kunna stanna kvar på landet i Småland så länge det passar oss.
SvaraRaderaJa du, det är verkligen den största tur man kan ha just nu. Jag har i alla fall en snäll granne som kör mig till bussen, och en godhjärtad syster som möter mig i stan. Allt gott till dig och livet under stjärnorna.
SvaraRaderaHoppas det gick fint att flytta in till stan igen. Det går ju att ha ett bra liv här med med böcker, musik, tända ljus, ett glas vin ibland, försiktiga promenader innan mörkret faller och sånt.
SvaraRaderaTack för hälsningen. Ja, du - hur bra det gick vet man väl inte förrän efteråt. Bussen från Norrtälje var rätt full, men jag höll folk ifrån mig, ibland med barska tillsägelser. Min goda syster mötte, och hemmet är en enda röra efter hantverkstiden. Men alltid skönt att vara i sin egne miljö, också. Så visst, vi tänder ljus. Nu ska jag beställa mat och dryck. Hej!
Radera