lördag 17 maj 2014

Skrift mellan yta och djup


Det djupaste i ens liv ska man helst inte tala mycket om. Några stora kärlekar. Ens högsta drömmar. Vänskaper som var avgörande.

Men bitar av själva levandet kan man återge i fragment av små, men ändå betydelsefulla platser och sammanträffanden. Delar av en iscensättning som vi kallar ”mitt liv”. Med ”iscensättning” menas här ingen komplicerad, postmodern distans till jaget. Jag är en enkel människa, utan dissociation. Jag har ett intakt känsloliv och goda instinkter. Och jag har inte för avsikt att någonsin stycka upp mig själv och andra i bitar av normkritik och/eller konsensuskrig. Jag vill bara vara jag.
(Det jaget finns inte, enligt somliga, och dessa somliga skiter jag i).

Jag har sett vilka som lyste över min väg och vilka som fördunklade. Nu står jag här. Och vet hur mycket liv och möten som växer och gror på vägen. I den allmänna villervallan vill jag helst hålla mig till det upplevda och det konkreta. Som Nietzsche sa; teorier har en tendens att förpesta teoretikern. 

Så vid en av livets skiljevägar, som man sa på artonhundratalet, kan man kasta ett getöga på det som var fint, roligt, känslostarkt och vackert. På dem man lärde sig av, förälskade sig i, festade och låg med, seglade med eller studerade med.
För mig finns Skottland, England, Irland, Grekland, Östergötland, Lappland och Danmark närmast på den begeistringens karta. Sammanträffanden med musiker och konstnärer, jurister och bleknosar, prinsessor på ärten och vilda unga män, filmare och bönder och min älskling, museichefen. 

Alla dessa historier är naturligtvis viktigare för mig än andra historier, till och med viktigare än de litterära och filmiska. Men ofta går de i varann. Vi hade en Fellini-tid, S och jag. Och en Cassavetes-tid, T och jag. Och många andra tider i tecknet av en viss konst och musik.
Det är dessa fragment av historier, mina och andras, som gjort bloggarnas värld så kamratlig och innehållsrik, så skiftande och lättsam. Bloggdöden hotar inte, men att den pågår är inte konstigare än andra tidsbetonade faktorer, miljöbilar, NUON-affärer, ett väldigt folkligt motstånd mot rasism. 

Och vi som utlämnar lite av varje, fragment av våra liv, i bloggarnas form, kommer att fortsätta med det. För det är en egen genre, värd sin tid. Kanske rentav en epok. "Vid början av 2000-talet hade folk från alla samhällsklasser och nationer kontakt med varandra via bloggar och twitter" kommer det att stå i historieböckerna. Kanske någon vitsig socialantropolog som lägger till: "Det var ett brett folkligt uppbrott från hierarkierna". Not so bad. Hey presto, vi fortsätter. Kanske i en annan takt än tidigare. 



”Flying Bottle” från 2005 av Sergey Tyukanov.

Länkar till Copyriot och en skribent som hållit på mycket längre i denna värld och dessutom skriver osedvanligt seriöst om samhälle och ekonomi: Rasmus Fleischer.

måndag 12 maj 2014

Czeslaw Milosz - Dikt

En dag så full av lycka.
Arbetade i trädgården, dimman lyfte tidigt.
Kolibrierna stod stilla över kaprifolens blom.
Det fanns på jorden inte en sak som jag ville äga.
Jag visste inte någon värd att avundas.
Vad ont som hänt hade jag glömt.
Skämdes inte för tanken att vara den jag alltid varit.
Kände i kroppen ingen smärta.
När jag rätade på ryggen såg jag blå hav och segel.


Foto: Mira Stolpe Törneman.

Bilden tagen vid Bixy Bridge, Big Sur Highway, Kalifornien. Inte så långt från Milosz hem i Berkeley, San Francisco, varifrån han skrev dikten ovan.

Översättning: Nils Åke Nilsson.

måndag 5 maj 2014

Stänger en stund

Mellan hägg och lupiner. Nej da, inte så länge alls. Glaedeligt forår!


Bilden hämtad ur en gammal tidning. Skylt från den dag Danmark befriades från tysk nazi-ockupation 4 maj 1945. Makes you think. Aldrig mer fascism i Europa!