torsdag 30 juli 2020

Förklaringarnas förklaring


Det kom ständigt nya förklaringar
Komplexa fenomen kräver komplexa förklaringar
Den sista förklaringen är självlysande
som fosforescerande marvatten..

På vilket hotell ska den sista förklaringen ta in?
Förklaringen stupade rätt ner i havet
Förklaringar kan bo i både slott och koja,
inte sällan i en forskningsstation på Svalbard.

Vad är din förklaring? frågade hon
Jag tror inte det går att förklara
Hon försvann utan någon som helst förklaring
Utan att ens röra sig österut
förklarade han krig mot Östeuropa.

Din förklaring är inte mera värd än min,
sa professor x till professor y. 
Vi har inte hela förklaringen än, dvs facit.
Förklaringarna rinner upp, som olja på vattnet
En förklaring passerade som en projektil
och föll outlöst ner i Stora Barriärrevet.

Du tog alla mina förklaringar med dig när du gick,
sa hon. Vad har jag nu?
Du har klarhet, sa han.
Förklaringen är ett berg i Galiléen.

Vi har fått nya förklaringar, sen i våras,
under vintern kommer andra förklaringar
att regna och snöa ner över oss
Det blir starka vindbyar när oanade förklaringar
sveper in från väst och syd.

Allt går inte att förklara, det vet vi.
Förklaringar är ett nät som ibland fångar
en fluga, ibland en gös, ibland en bra pinne.
Förklaringar har inga andra syften
än dem som förklararna söker.

Förklaringarna under vintergatan
är inte detsamma som dem bortom vintergatan.
Förklaringens ljus; ett stearinljus i en kammare,
på vinden, där någon tänker på vinden.
Förklaringen är inte tyngden som släpar bakom oss
som en motvillig oxe på väg till slakt.

Förklaringen uthärdar inte, den förhäver sig.
Förklaringen är inte tålig och mild
En del förklaringar är som ljudande malm
En del är fyllda av varm choklad och frasar
när man sätter tänderna i dem

Förklaringen ändrar sig från dag till dag,
från vecka till vecka, en månad senare
är alla de första förklaringarna döda.
Det benämns: Förklaringarnas dödförklaring.
Förklaringar kan betala sig bra.

Presidenten fantiserar ihop förklaringar.
Världens nyhetsankare intervjuar hans fantasier
Psykologerna förklarar hans fantasier
Han klarar sig inte utan dem, förklarar man
Det är åtminstone en riktig förklaring.

På varje förklaring följer en annan förklaring
som en skugga som går framför och styr
Att skuggorna styr är en av många förklaringar
Den sista förklaringen är självlysande
som fosforescerande marvatten.
På vilket hotell ska den sista förklaringen ta in?


måndag 27 juli 2020

Eliassons vallmoåker

Den här bilden kom från Jan Eliasson på twitter. Från hans Gotlands-plejs. Så vackert.





onsdag 22 juli 2020

Seven Zen Under & Methan

In Seven Zen Under
there is a frosen path
that none of us will enter
who hasn´t done the math 

The Geology is broken
but the friendships are intact
you may bring back a token
from the open cratertract

In Seven Zen Under
When seven monks appear
You know that they will guard
the little monkeys there

Apart from that there´s none
and no protection left
from the magnitude disaters
that will end a World of theft 

The methan gas is flowing
it´s no human kind of flow
this is the time of sinkholes
as CH4 will grow

The seven monks are praying
their tiny clockbells ring
some hour out of eternity
that even blackbirds bring

The visitors are leaving
as strangers always do
behind them is the heaving
of another methan brew

lördag 18 juli 2020

The woodpecker

The tragical story of a woodpeckers life, in five acts.

Act one.

The woodpecker is happy with his little family.
They all love each other and spend their days
in the forest, where there is a tree for everyone
to have their pecking & picking lessons going

Act two.

The woodpecker enters the adolescent life,
with much ado about competition & beauty display.
The woodpecker stares into the pond and finds his look
both beautiful, magnificent and sometimes bleak.

Act three.

The woodpecker gets an agreement from the opposite sex,
he will be allowed to reach and penetrate her sexual organs.
This done the woodpecker feels pretty alone again, not
so much the woodpeckers "wife" as she has her eggs.

Act four.

Oh, the eggs are broken up and little chickens chirp
the woodpeckers are busy finding larvaes in the bark.
the chicks are always hungry, the sexlife is all gone
but only lady Woodpeck does sorely miss the song

Act five.

The little woodpecks growing, the family goes on
to pecking all together until next summers song
their pecking and their picking is heard all season long
this pecking-picking gift is the way their life moves on.


torsdag 16 juli 2020

Song for the few


I know what I can
and I know what I must
and there´s someone in Heaven
that I can trust

Some are unlucky
and some are unjust
some dress up in armour
that forever will rust

There´s millions of people
with millions of hands
who grasp at the Wheel
and the Fortune of chance

I´m neither that greedy
nor am I that young
but I still have some songs
that need to be sung

I know what I can
and I know what I must
and there´s someone in Heaven
I totally trust

tisdag 14 juli 2020

Låt de döda begrava sina papper


Låt de döda begrava sina döda
Låt de döda begrava sina papper
Låt de döda begrava sina möbler
Låt de döda begrava sina slakter
Låt de döda begrava antiloper
Låt de döda begrava sina sopor
Låt de döda begrava sina anfall
Låt de döda begrava sina kall
Låt de döda begrava sina jetplan
Låt de döda vandra genom Rajasthan

Låt de döda begrava sina intriger
Låt de döda begrava dem som tiger
Låt de döda begrava en triljon
Låt de döda begrava dödens mutation
Låt de döda begrava panama papers
Låt de döda begrava sina moneymakers
Låt de döda begrava sina gömda skatter
Låt de döda begrava sina marmorkatter

Låt de döda begrava sina saxofoner
Låt dem alltid minnas sina ekvationer
Låt de döda begrava sina stölder
Låt dem slippa alltför stora bölder
Låt de döda begravas med briljanter
Låt dem sörjas av några äldre tanter
Låt de döda få allt som fanns på listan
Låt dem fatta att det följer med i kistan.


onsdag 8 juli 2020

Rastlösheten

Segheten i rastlösheten. Hur jag bara vill tänka på resor, hur jag kollar bilder från Tasmanien (där jag aldrig varit) och Hebriderna (där jag varit på långresa) Kroatien (där jag varit) och Grekland, som jag knappt ens behöver hämta bilder på för de finns alla i mitt huvud. En hel film faktiskt.

Segheten: Att jag har typ hundra praktiska uppgifter att ta hand om här hemma: Tvätta, tvätta fönster, göra ordning rummet till ateljé, sy ihop hål i min finaste franska kofta, gå med återvinningsgrejer som hopat sig i påsar jag vet inte hur länge. Förutom då den där boken, Augustus av John Williams, som ligger under soffan, och som jag aldrig kommer nån vart med trots att jag älskade hans tidigare romaner (som jag skrev om här, och här).

Den enda jag håller på med hela tiden är Inger Christensen och hennes Samlede digte, som jag läser högt på danska, också för att hålla kontakt med språket, nu när allt resande står stilla. Och så läser jag mig bakåt i hennes diktning, från det alltmer kosmiska och överpersonliga, tillbaka till ett emotionellt smärtsamt rum, där en man vänder ryggen till. Och då blir jag ledsen för hennes skull. Och så ser jag på bilder av hennes man och han ser förfärlig ut. En posör. Ja, jag vet, en intelligent posör - de finns också.
Men så vill jag då bara framåt igen, till de mer befriade dikterna, där hon ser allt i stort och sjunger vidare mellan dröm och förstörelse.

Jag är inte typen som bakar surdegsbröd och havrekakor i en pandemi, märker jag. Inte heller typen som tar risken att gå på fest. Inte heller sätter jag mig på en kvarterskrog, där folk blir allt fullare, fumligare osv. Det är visserligen många som leker lite med döden nu. På engelska pubar och Floridas barer. Jag tänker inte joina. Alltså: Ett ganska tråkigt liv. Det har gått bra i tre månader, nu på den fjärde börjar jag nå min gräns. Det enda som hjälper är musik, samtal med vänner, läsning, och att skriva. Men min inre frihetsdjävel har börjat *skrika* under taket.
Läser då med viss igenkänning Josefin Holmströms text om rastlösheten. En mycket yngre och mer melankolisk bild av mig själv. Jag kollar inte stjärnor, men glädjer mig åt träden, de i parken, de utanför mitt fönster. Jag skulle inte överleva utan dem. Och dikterna.

følger nu søvngangerruten                                                    
hen under højslettens
brede balsamiske himmel
på tværs av en isdekket sø
på langs av en vindgroet ø
lodret ned gennem ilden
vandret frem gennem sneen
insvøbt i vindens kåbe....