Lyssnat igenom en hel mängd musik efter en lång dag med möten: Joan Baez sjöng om Gud, Leonard Cohen sjöng om The Miracle to Come, Schuberts Trio Op 100 drog in mig i en lyrisk manlig rytm, och så till sist en snabb utflykt mot glädjens berg och försoningens överseende höjder. Dit är det bara, fullständigt, och hur lätt som helst att nå tillsammans med Johann Sebastian Bach.
Så här finns den - kultur och musik, det absolut vackra - som ingen fånig schism kan applicera på sin lilla idé om tillvaron. Bach slår ut den mentaliteten med en enda harmoni, med matematik som lek.
Mycket bra debattartikel av Karin Olsson idag, om managementfilosofins klibbiga spindeltrådar över Universitet och högskolor. Jag har inget att tillägga, läs artikeln här. Expressen, idag.
Detta går inte att undvika en dag som denna. Min bästa väninna ringde och var så glad. Mindes en bok av Dylan som jag fått av en amerikan, och som vi läste långt innan allt det andra hände.
Här är en av hans bästa låtar i en rak inspelning.
Om ni blev intresserade av Karen Armstrong, efter den korta intervjun i Babel under bokmässan, eller om ni redan var det: Här finns min artikel om hennes storverk: Våld och religion.
Eftersom artikeln nyss publicerats i mellansvenska tidningar, ger jag er bara en glimt, och en länk.
"Man kan säga
att hon – i motsats till de så kallade humanisterna, Richard Dawkins
och andra – försöker föra i bevis att religionen långt ifrån enbart
varit krigisk och förtryckande, men dessemellan, och inte sällan,
frigörande och mild i förhållande till omgivningen. Det senare gäller
framför allt de tidiga kristna, icke-våldsrörelsen, Ahimsa, inom indisk
buddhism, taoismen i Kina, Gandhis hinduism, de mystiska islamiska
rörelserna som sufismen, och det tidiga kristna klosterväsendet i
Brittanien och på Irland."
Det är som om hon helst
vill leva under himlen. Återkommande i alla hennes böcker finns en
känslighet för Det Stora Utanför: För naturen, blommor, skymning,
gryning, ödlor, en tropisk trädgård, stjärnor, dofter, en bukett rosor
som flera dagar i rad betraktas och betraktar den betraktande
(Familjeband). Det är det jordiska ackompanjemanget till ett komplicerat
textarbete. Med visst förakt för sitt eget skrå kan hon skriva: ”Vilken
katt som helst, vilken hund som helst, är mer värd än litteratur”.