Jag hänger ut genom fönstret och kollar månens skära i disigt ljus över taken på andra sidan. Ser in i fönster där folk lagar mat. Ser också en varelse i röd tröja som rör sig i ett rum. En liten pojke. Jag tror han håller en mobil i handen samtidigt som han går runt, runt i sitt rum. Ibland hoppar han till lite, eller tar ett par danssteg, men mest går han bara runt. Jag vet varför detta gör mig berörd. Jag är likadan som han. Jag går från rum till rum, ibland dansar jag ett par steg till Dylan eller Springsteen, men mest går jag lite hit och dit, de dagar jag inte kommer ut.
Nu, en liten pojke som har det ungefär som jag. Antagligen en aningens isolerad familj. Någon har sagt till honom att han behöver röra på sig, inte bara hänga över mobilen. Eller så har han kommit på det själv. Precis som jag säger åt mig själv att göra lite knägympa, dansa lite, höra massor av musik. Men pojken, kanske tio år, att han ska behöva ha det så? Det är inte kul. Inte fair play, satans pandemi. Fint ändå att han vankar så länge runt, runt i sitt rum att jag hinner få en glimt av en liten pojkes värld, i denna värld. Och skicka några tankar till barnet.
Fint inlägg. Jag såg också månskäran över taken häromkvällen. Och titta in i folks kök kan jag också göra. Så är det ju att bo i lägenhet i innerstan. Jag tycker om vetskapen att ha människor omkring mig. Lustigt ändå för på ön i Hälsingland kan jag vara helt ensam och tycka om det.
SvaraRaderaHåller med om din ilska mot pandemin. Jag är ruskigt trött på alltihop. Och ljuset i tunneln känns rätt långt borta. Vill ha vaccinet. Träffa och umgås med släkt och vänner. Och äntligen gå och klippa mitt långa hår.
Jag också - otroligt trött på alltihop. Motsägelsefulla direktiv, envist antimunskydds-snack i månader som blir till ett år. Krångligt med vaccin i Stockholm.
RaderaDen här artikeln var bra https://www.expressen.se/debatt/landet-med-skygglappar-i-stallet-for-munskydd/
Elva månader i isolering ... Och så töar snön bort. Den gav ju ändå lite ljus och glädje.
SvaraRaderaJa, det gjorde den, särskilt om man var i Småland ; ) I moderaternas Stockholm var det som vanligt dålig snöröjning , dålig sandning och halt, med pucklar här och var. Inga glädjepromenader. Utom i början då, när snön låg ny, och det har jag ju skrivit om här. För min del får det gärna bli vår nu ; )
RaderaVi har varit i storstan en vecka nu, för div uträttningar. Det var ju väldigt fin vinter när vi kom hit, men vi har sluppit åka in till stan. Imorrn återvänder vi till asylen. Denna tillvaro tär verkligen på nerver och förhållandet.
SvaraRaderaDet tär på oss alla. Första halvåret tyckte jag att jag klarade bra. Sen fick jag mina sköna månader på landet.
SvaraRaderaNu känner jag mig mestadels oskön. Men det går det med. Man är ju svensk ;)