torsdag 18 februari 2021

Mörkt valv - work in progress

 

Det där stora inom oss, det som

om natten vältrar sig likt en tung val

men ingen ser den, inte ens du själv

så långt sjunken är den, så djupt under.

 

Minns vissa målningar,

där någon/en kvinna sitter vid ett fönster

med huvudet lutat i handen

och ingen vet vad hon ser,

valen, eller barnet,

kärleken eller eldsvådan,

järnvägsspåren

åt alla andra håll,

ankomst, avgång utan tidtabell,

station efter station efter station.

 

Vad ska vi ha till middag?

räcker lönen, täcker försäkringen

allt vi behöver ha täckning för?

Är jag vacker, har jag råd med den här klänningen,

mannen, som tänker på sina geopolitiska

investeringar, omplacerade, en förlustaffär.

Lustaffärerna - det är vi två.

Hon som klagar på oljuden,

grannarna som festar och renoverar.

Och inte ens när det är tyst

förnimmer hon – valen,

sångljudsvallen som inte når

in där alla skitljud är i svall.

 

Efterhand blir man sjuk av dem,

man blir sjuk av det man vet finns,

som man inte uppmärksammar, eller

som man redan innan klockan slog 07.45

valde att glömma. 

Först frukost.

Sen inhandling. Till jobbet. Hem igen.

Parkeringen. Kvarteren. Konsten.


Man undrar vad man lever för.

Vad lever man för.

Borde köpa nya handskar, borde

klippa mig och färga håret, kanske

göra lite fillers ändå, 

Valen  - kan inte få styra

över mitt liv, det är jag som styr.

Visst är det jag,

med  två läppar tjocka som sniglar

passande för blowjobs, showjobs.

 

Kvinnan där borta på porträttet,

Vad ser hon? Vem såg henne?

Hon vrider huvudet lätt åt sidan

tittar ner, liksom fanns det en ande

vid sidan av, ett susande hon ska minnas,

otydligt, vackert böljande, som

siden, åt sidan, i mörker mojnat..

Är hon död, eller lika levande som jag?

Vad tänker kungen på där han sitter på sin häst?

Vem övar och övar på pianot?


Var det en gång en älskande?

Fanns det en tid då jag var kvinna?

Vem av oss dödade vem?

Nu när vi alla är döda

Och har ställt oss på tur

För en uppståndelse vi aldrig

Gjorde oss förtjänta av.

 

Håller du min hand medan jag

betalar av den sista skulden

och den sista skuldräntan, medan

räntan på räntan välter djupt nere

i bankvalven och sedan

går under i ett alldeles

Mörkt valv

Valens valv

Valarnas

Andra liv

 


 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar