Idag bara länkar jag till Gunnar Strandbergs infama lilla blänkare. Och med infam menas här något nödvändigt ont.
Hur går saker till i den utomordentligt förfinade kulturvärden, med Klådor och andra klådor?
"Men snart växer min förundran över ett par av de andra vittnena, två
kvinnor, och hur de fortsätter att vara Klådans vän, låter sig bjudas
och bjudas med, samtidigt som de uppger att de är rädda för honom och
tar säkerhetsmått som att låsa dörren till sovrummet då de frivilligt
åkt till Paris med honom och lika frivilligt bor i hans, eller jag menar
Svenska Akademiens lägenhet.
Hur resonerar man då?"
Länk till Gunnar Strandbergs bloggtext här.
Och
så tycker jag nog att Gunnar Strandberg själv kan skriva den text han
efterfrågar, men hu, vilket sjåpagås-gnäll, som då skulle uppstå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar