Kväll på jorden

Rännstenen är färglagd med rosa blom, flera meter med högar av nedfallna blomblad. Det rosa körsbärsträdet vid sjön har börjat blomma ut, men mycket senare här än i Kungsträdgården. Jag ställer mig och glor upp i de sista blommorna, fångar nymånens skära och kvällens milda ljus mellan grenarna. Ett ögonblick i sommarlyckan. Någon har sopat ihop en stor plätt med rosa blom alldeles utanför sin port. Jag gissar på någon av traktens asiater.

Vid parkvägen doftar syrenerna starkt, och båtarna gungar lojt. En sydvästlig vind far som en lätt beröring över vattnet. Alla träd är utslagna, frodigare än jag minns dem. På sjön finns blanka gator och tärnor som singlar ner och hämtar något ur vattnet. Svalorna har kommit. De överraskade mig nyss med sina bravurnummer. Svalornas flykt och svalornas skrin är minnesmärken för så mycket, jag kan inte säga vad. Och på tisdag ska jag äta middag ute med S och en hund under bordet. Äntligen utkomna ur vinterns gråa tunnel.

På hemväg från parken mötte jag ett av asiaternas barn. Det är de som har sushibaren. Och barnet, en pojke: ett fullständigt runt huvud, runda kinder och två sneda streck till ögon. Just så som barn brukar tecknas där borta.