"Det finns en
känsla jag kan få inför vissa böcker, och jag tycker inte om den. Den är så
här: ”Vad vill författaren med den här romanen? Vad var den ursprungliga
tanken?” När man börjar ställa den frågan i mitten av en läsning är det som om
man tappat något; suggestionen, mysteriet med litteratur. Dessvärre händer det
rätt ofta när jag läser Ida Lindes roman Mördarens
mamma.
Det jag
förstår är att författaren velat skildra en människa som byggt ett helt
stillsamt liv omkring sig. Henrietta, som hon heter, lever ensam med en son.
Han är hennes allt, och hennes enda, intill den dagen då han begår ett brott
och ingenting annat återstår än de trista besöken i fängelset. Men där möter
hon en annan kvinna, också hon mamma till en dråpare, och de två blir
förälskade. Så stor är denna omvälvning att det fortsatta skeendet innebär
dramatiska kast: Sex och våld och förträngda impulser kommer upp till ytan.
Personligheterna krackelerar långsamt."
Läs hela recensionen här, om ni har tillgång till ST eller andra av mellansveriges tidningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar