Jag har läst ett av de stora Norrlandseposen. Särskilt rörd och tagen är jag av det inre livet hos den unge pojken i romanen. Och, som sagt, "Koka björn" handlar rätt lite om björnar. Men de sätter tonen, där i myrarnas och älvarnas land, där mörkret sänker sig över kärleken och godheten, i denna berättelse.
"Pojken
Jussi, eller snarare ynglingen, är skildrad inifrån och kan betecknas
som en av de stora, arma, eländiga i svensk litteratur. Någon i familj
med Selma Lagerlöfs Gunnar Hede eller kanske en av Dostojevskijs
gestalter. Hans tankar och syner är så djupt originella att man avläser
en konstnär i hans väsen, en som ser det andra inte ser, som i de bilder
han gör sig av tiden och vetandet, och av döden, som lyfter ut
människan i en flod så vit som Torne älv."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar