Nu är jag i den gungande myren igen, i dofterna av kråkris och muddrig torv. Myren har aldrig varit torrare. Efter lång varm sommar blir inte ens skorna våta. Jag går som på små jordiska moln, och på trots av mina knän, en stadig färd. Mot min strand, den S-linje-formade, med ljus fin sand mot blåmörka vattnet.
I stranden finns små stenar, så tunna att de krasar som snäckor under fötterna. På exakta avstånd är stora gråsvarta bumlingar utplacerade. Det är snyggare än en zen-trädgård, och med mycket vidare vyer, ut över sjön, upp mot de blågrå fjällen. Vidare upp mot en vind som om natten blåser undan molnen och avtäcker stjärnhimlen samt lätta stråk av norrsken.
I myrnarken idag. Plockade en bukett vackrare än någon jag sett förr. Hjortronblad som skiftar från cerise till orange. Ljuslila ljung. Blåbärsris i karminrött. Krypbjörken med pyttesmå gula blad. Sälgen ännu grågrön. Myrgräset honungsrosa.
Det tar på kroppen att gå upp och ner i myr och berg, och cykla hemåt i lätt duggregn. Jag känner igen strapats-människan. Och jag tror bara jag har en enda vän som gillar det här lika mycket som jag, grönlandsfararen, Susanne. Och kanske han, mannen, som ännu har en stuga som väntar i Abisko.
Här helt tyst ikväll. Ett stort Privilegium. Och jag kommer inte att hetsa upp mig en enda dag över politiken, inte före den så välkomna valvakan. Ändå vill jag gärna tipsa om den kafkaistiska intervjun med Försvarsministern igår. Den mest tokroliga politkerintervju jag sett. Karin Enström verkade ha tappat alla trådar utom den som hon fått av sin kommunikatiosstrateg: Om att blåneka allt ansvar beträffande FOIs inblandning i vapenteknik för Kina. Upprepade sålunda 11 gånger: Jag har talat med Generaldirektören. Jag har varit tydlig idag: Jag har talat med Generaldirektören. Som sagt jag har talat med Generaldirektören.
Om inte det finns en svensk Pinter som gör något av den "dialogen", så vet jag inte vad vi har för satiriker i det här landet.
 |
| Foton Gerd Ulander |
Jag såg Enström. Hon var inte lika bra som Maud Olofsson men nådde väl upp till Bosse Ringholms klass.
SvaraRaderaMen glöm detta och fortsätta njuta av fjällnaturen.
Jag är så glad i denna splendid isolation. Bara vackert var jag ser. Och långa cykelturer. Samt några vänner.
SvaraRaderaVad beträffar ministern är det bland det värsta jag sett. En kommunikationsstrateg hade gjort henne till en robot och därvid blev det. Men herrarna på FOI och KTH var lika tragikomiska; nervikta, ryggradslösa - rena ynkedomen. Man fattar att man inte fattar hur det står till i departement och styrelserum - och väl är det.
Ha det så gott ni också.
Åh, vilken härlig beskrivning av den värld du är i nu. Njut njut! Far from the maddening crowd.
SvaraRaderaSjälv längtar jag tillbaks till ön och vill stå på bryggan igen om senkvällen med ett glas vin i handen och titta på den vidunderliga stjärnhimlen.
Bra för själen med såna här andningsrum.
PS: Enström...ja, fullkomligt bedrövligt! Var var hon när Ringholm och Olofsson gjorde så där?
Ja, vi delar kärleken till den höga nord. Jag är så superglad att jag valde detta nu i stället för Grekland. Här är 15 grader, men torrt, känns som 20. Ingen vind. Ska ut på den stora sjön där de sju fjällen speglar sig. Så skönt med tystnaden.
SvaraRaderaÅ, hisnande. Jag måste få uppleva det Sverige! Som skåning har jag ju lite knepigt med den svenska stugröda skogssjöidentiteten, och jag ser så mycket bilder från skogarna i mitten av Sverige som lämnar mig fullständigt oberörd, men det här.
SvaraRaderaMen måste man sova i tält? Jag strapatsar gärna i vildmark från morgon till kväll men vill ha lakan och rinnande vatten.
Om du menar allvar vid senare tillfälle av semester kan jag tipsa dig om ett bra boende, stuga nära sjön du ser. Och en kvart t fjället m bil. Praktiskt. Men usch nej, inte tält. Då ska d vara högsommar.
SvaraRaderaSå vackert du skriver, ren poesi det är.
SvaraRaderaTack!
SvaraRadera