söndag 17 november 2013

Plastpappa och bonusmamma

På radion i bussen, snappar jag upp en rubrik, troligen för ett kommande radioprogram, "Plastpappa och bonusmamma". Eftersom ingetdera är aktuellt för mig kommer jag inte att lyssna på det. Men jag reagerar på rubriksättandet. En extra pappa är alltså plast och en extra mamma är bonus?
Kanhända kallas någon enstaka pappa för bonuspappa, men plastpappa har jag hört i åratal, och det är alltid lika anslående fult. Hur är det då med den riktiga pappan?

Det finns kvinnor som inte får det underhåll för barnen som de behöver från sina män. Men det finns också män i det här landet som går samman i grupper, för att de är trötta på att uteslutas från sina barn, för att de förtalas systematiskt av barnens mor, eller för att deras juridiska rättigheter inte fullföljs, så att de får träffa sina barn med viss regelbundenhet.
Är barnets biologiska far också emellanåt anvisad platsen som plastpappa? Eller plats-pappa kanske? Håll dig på din plats, pappa? Ja, det är en story jag hört många gånger. Och det kan ta åratal för unga människor att ta sig ur föreställningen att pappan är den onda och mamman den goda, för att som vuxna komma fram till en mer nyanserad bild av sina föräldrar.

Manshat är nämligen lika onyanserat som kvinnohat. Och det är ofta svårt för barn att ta sig ur identifikationen med modern, och allt hon sagt och gjort, för att närma sig en far man mest hört skit om.

Jag pratar inte i luften. Jag har sett den här typen av historier i många familjer och jag blir alltid förvånad över hur länge det går att upprätthålla bilden av män som regelmässigt förtryckande, dåliga, "patriarkala", samtidigt som man blundar för kvinnor med maktkomplex, kontrollbehov, habegär och tolkningsföreträde.

Ja, jag vet. Strukturerna ser ut si och så, kvinnor har i århundranden etc. Kvinnor måste fortsatt kämpa för jämlikhet, sin egen sexualitet, sina mänskliga rättigheter. Allt det är sant.
Men i den rika delen av världen finns också andra sanningar man gärna skjuter undan:  Som den att fäder ofta blir andrahandsval i vårdnadskonflikter, och att sk "delad vårdnad" alltför ofta arrangeras på kvinnors villkor. Vidare - att ett rätt stort antal kvinnor vid skilsmässa behåller femmiljonersvillan, eller lantstället, och bilen, och halva mannens aktiepott. Vilket inte så sällan innebär att hon redan i femtioårsåldern är försörjd för resten av sitt liv på den egendom hon kunde raka åt sig från sin man. Hon gör en egen liten bostads-skilsmässo-karriär, och kan fortsätta så resten av livet. Jag vet en man som gav sin fru det mesta, och fortsatte betala hennes Afrikaresor under ett par decennier. Jag känner också mannen som fick en stroke, vars fru begärde skilsmässa, och sedan satte sig ned med advokat och konvalescent för att dra ur honom så många miljoner som möjligt. Detta från en välbärgad kvinna som yrkesarbetat under sitt äktenskap, men som såg chansen att pungslå sin förmögne man på lite mer än vad situationen föranledde.

Historien vimlar av dessa historier. Buster Keaton blev blåst av två hustrur, och raden av berömda utsugna män i USA är hur lång som helst. Al Pacino lär betala 200.000 i månaden till sitt ex. som motvilligt låter honom träffa barnen. Feminister kommer att hävda att det beror på någonting annat än själva damen. Det beror på strukturer. Där har hon gått och blåst upp sina tuttar hela livet, stackarn. Inför den manliga blicken - och det och sånt. Vem vill försvara Al Pacino? Mot en skådespelerska med blå ögon.

Okej, feminister, ni har tolv rätt av tjugo, men de andra åtta hästarna är ute och flippar runt i dimman. Det är de som handlar om det alldeles gamla vanliga: Kärlek, etik, trohet-otrohet, och hur mycket man ska ta betalt för att ha gått vid någons sida ett tag. Det handlar om den narcissistiska sårbarheten hos båda könen, men där det ofta är kvinnan som vid en skilsmässa, blir bonuskompenserad.
Vidare handlar det om att kvinnor inte är heliga kor, och att män inte är satanister. Det handlar om att låta Valerie Solanas gapa högt, och med ett klokt understatement inse att hon är knäpp och skadad. Kanske ungefär lika knäpp och skadad som Andy Warhol, människomissbrukaren, som hon sköt på.
Kort sagt - det handlar om alla de vanliga, mänskliga insikter som faller bort, när man tänker i svart-vitt om kvinnor och män och människor. 

Bonuspappa är ett varubetonat fånigt ord, men den som har något extra att ge, utöver mamman, är oftast barnets far. Och plastmamma skulle jag inte vilja kalla någon. Get real! Barn behöver två föräldrar, eller fler, som de kan - och får tillåtelse att - respektera.


19 kommentarer:

  1. F-n det bästa du skrivit på länge.

    SvaraRadera
  2. Jo, det här behöver sägas - och du gör det bra!

    SvaraRadera
  3. Ja, bra skrivet. Du har tyvärr helt rätt i det här att många pappor diskrimineras i vårdnadskonflikter - även i Sverige där vi ändå tycker vi är så långt framme i fråga om jämlikhet mellan könen. Och det är ju förstås så att när man talar om jämlikhet menar man vanligen att det är kvinnornas underläge man ska försöka komma bort ifrån. Men just i vårdnadskonflikter är det verkligen ofta tvärtom. Männen är förfördelade. Mammorna räknas fortfarande oftast som viktigare för barnen. Och det är dom naturligtvis inte! Så det så!

    Och detta läser jag hos dig på Internationella mansdagen 19 november. Så lämpligt!

    SvaraRadera
  4. Ja, det var ett osökt sammanträffande.

    Tack för din kommentar; jag blir glad när kvinnor bryr sig om det här - också.

    SvaraRadera
  5. Ett ord i rättan tid, kvinnor är ofta både förslagna och manipulativa, särskilt vid skilsmässor, vilket definitivt inte gagnar barnen. Änglar finns inte.

    SvaraRadera
  6. Instämmer med de andra, verkligen bra! Oja, vad kvinnor kan vara förslagna när det kommer till att ställa krav på ersättning och att ta ut sin rätt. Jag har inte varit i den situationen själv, men har fått goda råd från väninnor som nog tycker att jag tänker för lite på mig själv.

    SvaraRadera
  7. Kanske är det också en klassfråga, va? Det är ju oftast bättre bemedlade kvinnor som sätter sig ner och harvar åt sig från en man de kanske själva ville skilja sig från. Jag fattar inte vad det har med feminism att göra.

    Däremot är det klart att kvinnor som jobbat hemma, och med barn, och avstått en hel del för att gagna familjen, har en rätt att utkräva kompensation ekonomiskt vid skilsmässa.

    Dessutom är det ju tyvärr så att vissa människor alltid tar chansen att raka åt sig, både vid arv, skilsmässor och/eller styrelseuppdrag.

    SvaraRadera
  8. Ja, mycket bra!
    Men jag tror inte det är varken en klassfråga eller en könsfråga - utan en "människofråga". Vissa är giriga och självcentrerade, andra är mer nyfikna...

    SvaraRadera
  9. Cecilia - det kan du ha rätt i. Det finna en bok av Lasch som heter Den narcissistiska människan, lästes allround för 15 år sen. Fortfarande läsvärd. Handlar om kompensatoriska behov.

    Men själv har jag alltså bara erfarenhet av spinnsidans ynkligheter. Klart att män kan vara manipulativa. Kanske framförallt i bolagsvärld och politik dock.
    Men nu var ju upptakten till den här texten helt enkelt nedvärderingen av mannen, pappan, och hans betydelse.

    SvaraRadera
  10. Nej feminister kommer inte att förklara allt med strukturen. Jag blir galen på detta plötsliga anfall av osaklighet. Just som du var i färd med nödvändiga nyanser kommer det förenklade in. Varför då? Varför gäller inte behov av mognad och erövrad klarsyn även feminister? Några blådårar andra gråskaleivrare. Några egocentriker. Några kloka med vidsyn. Några under utveckling. Andra under inveckling. Några rigida. Andra rent kaotiska. Några inbillningsfeminster eller struntpratsfeminster. Andra vacklande hädande klamrande utspädande. Väldigt många har något att säga och något att berätta. Alla är värda respekt. När det kommer till det generella.

    SvaraRadera
  11. Det kan du ha rätt i Anonym. Och jag får återkomma med några texter om Doris Lessing, som väl knappast kallade sig själv för feminist, men ändå var den främsta förebilden för en kvinnofrigörelse under utveckling. Och en av dem jag alltid kunnat lyssna till utan att känna mig utsatt för kvinnopolitisk tvångsmässighet.

    Anfall av osaklighet är vi annars vana vid från feministiskt håll, där man blandar samman varenda man med patriarkatet och annat ont.

    Vill du diskutera mer med mig så får du krypa ut ur anonymiteten. Den är nämligen också strukturell. Jag samtalar bara med individer.

    SvaraRadera
  12. Ja etiketterna kan vi skippa. Men feminist har blivit hyggligt möjligt att kalla sig utan att för den skull tillskrivas allsköns problem. Just nu lyssnar jag på Kaija Saariaho och denna människa säger utan att blinka att hon är feminist. Inte ska vi väl vrida klockan tillbaka? Jag ber om ursäkt för att jag behåller min anonymitet. Jag kan garantera att jag inte befinner mig i din närhet eller på något sätt kan vara obehaglig på annat sätt än att jag nu protesterar. Jag respekterar att du inte vill tala med mig som anonym. Tack för ditt svar!

    SvaraRadera
  13. Nu sa jag ju redan i grundtexten (hm, låter bibliskt det här) att feminister har rätt i tolv fall av tjugo. Så jag fuzzar bara med dem som - jag så riktigt uttryckte det - är ute och flippar runt i dimman.

    Känner mig rätt säker på Saariaho inte hör dit. Men svensk feminism är ofta otroligt duktig på att slänga epitet över män; "mansgris" ytterst vanligt, "gubbslem" lika vanligt. Och handlar det om påtvingad incest i familjer så är kvinnor knappt medräknade. Etc.

    OM jag ska kalla mig feminist vill jag alltså definiera vad jag menar. Själv.
    I övrigt tycker jag du verkar resonabel, och inte "obehaglig".

    SvaraRadera
  14. Om du tycker jag verkar resonabel kanske jag får svara trots anonymiteten? Hoppas det men som sagt ogillar du det så avstår jag givetvis.

    SvaraRadera
  15. Nja. Jag håller nog fast vid att jag ogillar anonymitet. Det gör jag av erfarenhet från många bloggar, mina, och andras. Det blir ofta bäst om man står med namn. Och helst då inte alias. Även det kan bli konstigt i vissa diskussioner, har jag märkt.
    Men jag accepterar att du har din syn.

    SvaraRadera