På väg till träningslokalen ser jag de första lönnlöven som lagt sin fina mosaik i rött och guldgult mot det grå. Jag går alltså och tittar ner. Men det är okej - inga lyktstolpar i vägen och inga skejtare. Och jag har inte så bråttom att jag inte hinner se det enda vackra.
Sätter mig i roddbåten, bästa träningen. Det plaskar om vattenhjulet. Man minns någon roddtur för flera hundra år sen. Sånt hjälper. Annars handlar träning enbart om uthärdandet av tråkigheten. Det är mig en gåta hur en massa människokroppar - för att nu inte alls tala om själar - frivilligt kan ägna fyra pass i veckan åt sånt här. Stå och dra i en tåt med båda händer. Dra, släpp, dra, släpp. Lyfta upp, släppa ner, lyfta upp. Finns liksom ingen väg mot excellensen. Att man kan bli mästare på att dra, och så. Eller på att lyfta knät med en vikt vid foten, samt det andra knät. Samt dra ner en hög galge kopplad till en hög skrot, så att ryggen får "jobba". Om man ändå fick ta upp potatis i stället, eller hugga ved. Cykla går förstås an. Även om jag hellre gör det utomhus. Och så balanserar jag på en bräda för att förkovra mitt balanssinne. Finns det någon excellens i sikte? Tror inte det. Man blir inte lindansare vid min ålder.
Undrar hur olika vi människor är när det gäller att uthärda tristess? Min nivå är låg i träningslokalen. När jag kommer därifrån är jag dock muntrare. Och jag kan uthärda rätt trista timmar, och avstå från mycket, för ett par timmars skrivande, även en lördag. Om skrivandet bara "lyfter" en halv timme. Så - nog om trist. I morgon ska jag "träna" musikörat (vilket hemskt uttryck, ni hör själva, var det hör hemma, och enbart där). Roligare blir det i alla fall. Konsert igen. Och kanske en curry på det.
Jag känner precis igen mig i din beskrivning av träningens tristess. Men du glömde en sak, den hemska musiken! Det är en anledning god nog att låta bli träningsapparaterna och ta en långpromenad i naturen istället. Fast ryggträningen gör gott för oss som sitter för mycket framför datorn.
SvaraRaderaJa, fast där jag går kan man i ngn mån undgå musik. Det är en radio. Jag brukar stänga av den. Samt har jag gudskelov inga kollektiva träningspass, utan går in lite på slutet av dan. Och - som du säger - de ÄR ju bra, det där boring harvandet. Utom då den mindre boring roddmaskinen.
RaderaAllt det andra har en underlig stämning av kinky något, omkring sig. Remmar och stål och sånt. Meh.
Långpromenader är annars även min cup of tea.
Lönnlöv är en tröst i det grå - har du kollat northofsweden haiku på sistone?
SvaraRaderaTräning av det slag du beskriver är dödligt tråkigt. Jag gillar Friskisjympa, men klarar inte det nu pga hälsporre. Trots hälsporre promenerar jag, det kan jag bara inte låta bli, helt enkelt. Och jag borde simma för armar, axlar och rygg, men har inte kommit igång för hösten ännu. Måtte jag orka ta mig samman kommande vecka!
Vad blir det för konsert?
Jag kollar alltid dina haikus.
RaderaSimning har jag också ägnat ett tiotal år åt. Men nu har jag fått bacillskräck; efter två vintrars kräksjukor. Så jag simmar bara i fria friska vatten. Men ett tips: Kronobergsbadet på Kungsholmen är trevligt.
Det blir Bach och Mozart i morgon.
Oja om potatisgrävande. Och så det här genomabsurda i att man lägger en massa energi som inte tas till vara. VARFÖR i denna innovationens epok har ingen uppfunnit ett gym som är ett människokraftverk?
SvaraRaderaMen när man får röra sig till musik man tycker om... DET saknar jag sedan jag övergav gymmet för att låta Iyengar-yoga bli min enda organiserade träningsform (kombinerad med egen löpning och dito gång). Är nyfiken på zumba som i mina öron låter väldigt roligt.
Lyengar-zumba - wow! Jag baxnar. Men medger att jag hellre skulle dansa salsa. Fast mitt aber är att jag inte gillar att gå till ett visst ställe vid en viss tidpunkt en viss veckodag. Njuter av att jag kan göra som jag vill numera.
SvaraRaderaOch - HÄR har du ju en innovation på g. Hur göra grön el av gym-energin? Brava!
Salsa är liksom kört för mig, åtminstone här. Den medelportugisiska tonåringen har mer rytm och sväng i höfterna än en svensk danslärare. Du kan föreställa dig hur en svensk fyrtitvååring med betonghöfter skulle passa in i det gänget. Jag har icke uppnått Kerstin Thorvalls fullständiga brist på bekymran över att inte passa in.
RaderaMen jag funderar på att ta några privatlektioner i tango för att se om jag skulle kunna överraska pappa som vid 75 års ålder börjat lära sig. Han är mer musikalisk än jag, dock.
Takes two to tango. Go, Papa go!
RaderaSalsa har jag åtminstone halv-prövat nån gång när Latin Kings spelade på Fasching (om det nu var de). Kan bara dansa sånt som man gör fristående. Eller möjligen vad-hette-re-nuda det där bleka hasandet vi höll på med på skoldanserna?
Latin lovers var det ju. Herregud Latin Kings är ju rappare. Skulle jag dansa - om ens träna - till det? Meeee?
RaderaFoxtrot?
SvaraRaderaKronobergsbadet kan kanske va ett alternativ som omväxling till Sundbybergs simhall, som jag iofs är väldigt förtjust i.
SvaraRaderaTänk minikraftverk på alla träningscyklar, roddmaskiner och gåband! De där gymmen skulle banne mig bli självförsörjande med el