tisdag 26 juni 2012

Epoken Jord: Monbiot

Jag saxar ur en bra artikel av George Monbiot, The Guardian 25/6.

End of an Era

So now what do we do to defend life on Earth?

It is, perhaps, the greatest failure of collective leadership since the first world war. The Earth’s living systems are collapsing, and the leaders of some of the most powerful nations – the US, the UK, Germany, Russia – could not even be bothered to turn up and discuss it. Those who did attend the Earth summit last week solemnly agreed to keep stoking the destructive fires: sixteen times in their text they pledged to pursue “sustained growth”, the primary cause of the biosphere’s losses(1).
The efforts of governments are concentrated not on defending the living Earth from destruction, but on defending the machine that is destroying it. Whenever consumer capitalism becomes snarled up by its own contradictions, governments scramble to mend the machine, to ensure – though it consumes the conditions that sustain our lives – that it runs faster than ever before.
The thought that it might be the wrong machine, pursuing the wrong task, cannot even be voiced in mainstream politics. The machine greatly enriches the economic elite, while insulating the political elite from the mass movements it might otherwise confront. We have our bread; now we are wandering, in spellbound reverie, among the circuses.
We have used our unprecedented freedoms, secured at such cost by our forebears, not to agitate for justice, for redistribution, for the defence of our common interests, but to pursue the dopamine hits triggered by the purchase of products we do not need. The world’s most inventive minds are deployed not to improve the lot of humankind but to devise ever more effective means of stimulation, to counteract the diminishing satisfactions of consumption. The mutual dependencies of consumer capitalism ensure that we all unwittingly conspire in the trashing of what may be the only living planet. The failure at Rio de Janeiro belongs to us all.

------------------------
Läs hela artikeln här.

8 kommentarer:

  1. Världen skulle vara en bättre plats om fler människor läste Guardian. Eftersom jag läser Guardian (Weekly i mitt fall, the number one expat newspaper) tror jag ibland att världen är en bättre plats än den är, att den befolkas av kloka människor som ser hur naken kejsaren är.

    Den goda sidan av den ekonomiska krisen är att en del idiotiska projekt inte längre behöver diskuteras. Här blir det till exempel knappast någon ny flygplats för Lissabon, någon snabbtågsjärnväg eller något kongresscentrum mitt i Portos vackraste park.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anna; ja, Guardian har what it takes.

      Och en annan fördel med den ekonomiska krisen 2080-9 var ju att koldioxidutstläppen minskade synbart. Men, som någon sa, det ekonomiska stöd man gav till bankerna fick stödet för miljöarbetet att se ut som fickpengar.

      Radera
  2. Ja. Och inte bara av detta. Tänkte alldeles nyss på hur det kan ha varit för våra förfäder, utan radio tv, not to mention internet, vilken helt annan ro de måste ha haft. Thus: Lappland.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svaret ovan är till North of, det klumpade ihop sig lite här.

      Radera
  3. Nu blev jag illamående också ... av tanken på BANKSTÖDET.

    SvaraRadera
  4. Ja, You´re damned if you do and you´r damned if you don´t.

    Jag kommenterar med: http://boxgabi.blogspot.se/2012/05/var-kommer-alla-busschaufforer-ifran.html

    samt: http://www.youtube.com/watch?v=mM5Ep9fS7Z0&feature=player_embedded#!

    SvaraRadera
  5. Mmm.
    Vi är nog ganska överens, du och jag.
    I jobbet har jag föredragit några engelskspråkiga internationella fördragsutkast o liknande om olika typer av mekanismer för att skydda banksystemet, alltså rent juridiska konstruktioner. Det är riktigt intressant och spännande rent tekniskt, men jag känner mig ganska schizo - för egentligen såge jag ju hellre att bankerna verkligen kraschade så att staterna toge över.

    Men det är som du säger: Damn if you do, damn if you don't. Bankkrascher är inga roliga grejer.

    SvaraRadera