Ukraina Ukraina - Slava Ukraini

 

Göran Rosenberg - om att sälja sin själ

Länkar idag till den här utomordentliga artikeln av Göran Rosenberg. Förutseende som alltid.

Expressen Kultur 19 september 2023

Att sälja sin själ

Det tog Adolf Hitler en dryg månad att krossa all opposition i Tyskland och inrätta ett nazistiskt terrorvälde. Till sin hjälp hade han en rad personer som när de såg vart vinden blåste förödmjukade sig själva genom förneka vad de nyss hade stått för och kröka rygg för den man de nyss hade föraktat.

I ”Februari 1933, litteraturens vinter” (Nirstedt/Litteratur) skildrar författaren Uwe Wittstock i inträngande detalj hur ett antal framträdande personer i Tysklands kulturliv agerade och reagerade under några dramatiska veckor när allt fortfarande syntes stå och väga. Några flydde, några teg, några försökte opponera sig, några attackerades och fängslades. Trots det snabbt eskalerande politiska våldet fanns fortfarande oppositionspartier att rösta på i riksdagsvalet den 5 mars 1933.

Därefter fanns inga. Därefter härskade nazistpartiet och dess våldsapparat oinskränkt. Därefter gick det heller inte att intala sig att ryggkrökandet varit en taktisk eftergift i syfte att påverka och styra Hitler, vilket var vad några till en början hade intalat sig, inte minst de konservativa och tysknationella politiker som hade hjälpt honom till makten. Några av dem skulle själva slukas av det monster de hade trott sig kunna rida och tämja, andra skulle bildligen (och ibland bokstavligen) dra på sig uniformen och stövlarna, förneka sitt förflutna och ryggradslöst sluta upp bakom Der Führer.

Läs hela artikeln här .

Billions and billions and billions and billions and billions and billions...

 

Jag går och lullar

Ja, det är en sån dag. Jag har haft en lång skitvirus med andnöd och nu går jag här helt lugnt och plockar lite, med vad jag orkar med. Tar den stora disken. Mailar en vän. Baxar ihop gamla kartonger (det blir ju väldigt många här på landet där man får hemskickat). Kokar wettextrasor. Diskar honungsburkar. 

Hör lite på radio, men det är mest film och serie-musik. Inte min cup of tea. Men jag vet att det kommer bättre sen, efter 10. Sjunger lite gör jag också, byter lakan, ska tvätta hår. Plus nånting, nånting med Skatteverket. Inga ambitioner, bara skrota runt lite. Ringer Biblan om en bok de kan skicka upp. Kokar ingefärste. Äter kex med jordnötssmör. 

Det är bra med helt oambitiösa dagar emellanåt. Ingen fest och ingen stress, jag hinner det jag hinner. Och så sneglar jag då och då på mina skisser och målningar och säger åt dem: det där blir bra, det kan bara bli bra. Men det där tror jag vi slänger. 

Renarna har börjat komma upp till fjällen, hörde jag idag. Samtidigt pågår det vackra utanför mina fönster. Nysnö faller sakta och poetiskt. Tak och träd målar sig själva med vitt. Kanske ser jag en film ikväll. Men helst öppnar jag nog fönstret och ser bortåt fjällen. Om de syns i snöfallet.

Cioran

“One can be proud of what one has done, but one should be much prouder of what one has not done. Such pride has yet to be invented…

The mission of Everyman is to fulfill the lie he incarnates, to succeed in being no more than an exhausted illusion.”

— Emil Cioran

Lawrence Ferlinghetti

En gammal goding från Beat Generation. Dock inte den mest älskade i mitt halvt sönderlästa exemplar av deras samlade dikter. (Helgon & Hetsporrar, poesi från Beat Generation & San Francisco-renässansen, Rabén&Sjögren, 1960). Alltså de tiderna mellan 1960 och 75 - kul ungdom man hade.

The world is a beautiful place

to be born into

if you don't mind happiness

not always being

so very much fun

if you don't mind a touch of hell

now and then

just when everything is fine

because even in heaven

they don't sing

all the time

The world is a beautiful place

to be born into

if you don't mind some people dying

all the time

or maybe only starving

some of the time

which isn't half bad

if it isn't you

Oh the world is a beautiful place

to be born into

if you don't much mind

a few dead minds

in the higher places

or a bomb or two

now and then

in your upturned faces

or such other improprieties

as our Name Brand society

is prey to

with its men of distinction

and its men of extinction

and its priests

and other patrolmen

and its various segregations

and congressional investigations

and other constipations

that our fool flesh

is heir to

Yes the world is the best place of all

for a lot of such things as

making the fun scene

and making the love scene

and making the sad scene

and singing low songs and having inspirations

and walking around

looking at everything

and smelling flowers

and goosing statues

and even thinking

and kissing people and

making babies and wearing pants

and waving hats and

dancing

and going swimming in rivers

on picnics

in the middle of the summer

and just generally

'living it up'

Yes

but then right in the middle of it

comes the smiling

mortician

Sjunga om morgonen

Jag har en liten vana, eller tradition kan man kalla det; att jag gärna sjunger en stund efter att jag vaknat på morgonen. Gärna i liggande ställning. Då blir det låtar från när och fjärran, några av dem som vi sjöng i kören på folkhögskolan i Ransäter; "Sing we and chant it, while love that grant it..." till exempel. Eller en liten låt jag lärde mig på min första Englandsresa till Paignton: "Up among the heather, in the heather I be free..". Ibland en tidig amerikansk låt som satte sig i sjuårsåldern: "When I was just a little girl, I asked my mother, what will I be...". Ibland irländskt vemod som i Danny Boy. Eller någon av min pappas visor, som: "Vad himmelen var blå, och molnen ulligt små, i min barndom...". Inte sällan avslutas denna konsert med Bob Dylans To Ramona, en av de få av hans låtar som jag någorlunda lärt mig texten på. Här är den. Tryck på titeln så kan ni höra den med Bob himself.

To Ramona 

Låt av

Bob Dylan

Ramona, come closer, shut softly your watery eyes
The pangs of your sadness will pass as your senses will rise
For the flowers of the city,
Though breathlike, get deathlike sometimes
And there's no use in trying to deal with
The dying, though I cannot explain that in lines

Your cracked country lips,
I still wish to kiss, as to be by the strength of your skin
Your magnetic movement still captures the minutes I'm in
But it grieves my heart, love,
To see you trying to be a part of a world that just don't exist
It's all just a dream, babe, a vacuum,
A scheme, babe, that sucks you into feelin' like this

I can see that your head has been twisted
And fed with worthless foam from the mouth
I can tell you are torn between
Staying and returning back to to the south
You've been fooled into thinking that the finishing end is at hand
Yet there's no one to beat you,
No one to defeat you 'cept the thoughts of yourself feeling bad

I've heard you say many times that you're
Better than no one and no one is better than you
If you really believe that,
You know you have nothing to win and nothing to lose
From fixtures and forces and friends, your sorrow does stem
That hype you and type you,
Making you feel that you gotta be just like them

I'd forever talk to you,
But soon my words would turn into a meaningless ring
For deep in my heart I know there's no help I can bring
Everything passes,
Everything changes, just do what you think you should do
And someday, maybe, who knows, baby, I'll come and be crying to you