Tö på isen

Så här såg det ut för ett tag sen, när isen lagt sig men sen töat upp igen. Märkligt. Aldrig sett förr. Nu däremot är det kallt som tusan och isen är tjock nog för skotrarna, och jag åker spark på skarsnö. 

 

Ni anar inte...

...hur tidigt vintern kom här i år, och hur häftigt. Det har redan varit 23 minus tidig morgon. Idag cirka 16 minus när jag var ute med sparken i det stillsamma blåvita landskapet. Jag ser att både räv och rådjur gått förbi mina fönster och undrar lite hur rådjuren klarar sig en sån här fimbulvinter. Har hört att några snälla människor lägger ut pellets till dem. Om några dar är det varningar på neråt 30 grader. Men det gör inget. Det finns saker att göra inomhus också. Idag målar jag, en annan dag skriver jag, nån dag träffar jag vänner. 

Oavsett allt är det alltid så vackert här, man blir betagen bara man kommer utanför dörren. På kvällarna fortsätter jag att läsa Stefan Sweig och Zagajevskij, och undrar om jag inte borde byta poet snart. Samt ser jag den välskrivna, välspelade serien Saknad, aldrig gömd på Svt Play. Älskar den där kolugna indiern som spelar detective Khan (vad han nu heter). Gillar folk som spelar under.

Jag skriver inte nu om de två vedervärdiga och meningslösa krigen. Det läser ni på annat håll. Rekommenderar P2 klassiskt när man har behov av att distansera sig från det onda till det vackra. Det är tillåtet.

 

Foto: Ewa Nilsson

Rådjur på Halloween

Inga halloweenbestyr här uppe. Kvällen lämnade efter sig en solig dag, med fullt ljus över snön, och en nästan full måne som gick upp över fjället på andra sidan sjön. Jag bara stod stilla och njöt. Som Rumi sa: Do not feel alone. The whole Universe is inside you. Så känner jag ofta här uppe mellan bergen och sjöarna. Vilket inte hindrar att jag tänkte på tre av mina käraste döda, igår. Bo, Per och Pappa. Det är väldigt skönt att känna den kärleken som en levande kraft fortfarande. 

Jag lyssnade på vacker musik. Åt middag med tända ljus. Och strax innan jag skulle gå och lägga mig tittade jag ut genom fönstret, som jag brukar göra. Om inte annat för att insupa den enorma tystnaden över nejden. Men det jag fick se var tre rådjur, som strök förbi alldeles intill mitt hus. Tre saknade män. Tre rådjur. The Universe is inside us.

 

 

Laponia song

Här - för en tid sen. Innan alla löven blåste bort i vinden. Naivistisk skiss gjord i Paint i mitten av Oktober.

I shall be telling this with a sigh

Somewhere ages and ages hence:

Two roads diverged in a wood, and I -

I took the one less traveled by

And that has made all the difference.

/Robert Frost

Här

Himlen är ljust violett. Fjällen är ljust blå, liksom stranden i skymningen. Träden helt svarta på udden, och i sjön en spegling av svart och ljust violett. Jag ser att vattnet vid stranden av udden börjat frysa till. Längre ut var det idag en liten sydlig vind.

Flera dagar med strålande sol över ett litet snötäcke, och jag går glad i hågen och ställer mig där solen lyser mest, ner från fjället och ner över insjön där isen redan har lagt sig. Vintern kom tidigt det här året. Förra året var det dimmor och gråväder som gällde i oktober. 

Nu är det kallt, och den sortens högtryck som producerat norrsken flera kvällar i rad. Jag står under himlen och hänförs. Allt är oerhört tyst, även mitt på dan en lördag. Och räven har gått förbi visar spåren i snön. Jag tillåter mig att vila i denna tystnad, trots de ständiga rapporterna om helvetet i världen. Men jag står inte ut med att man svälter ut befolkningen i Gaza, så jag skickade en nödvändig slant till den här organisationen. Gör gärna det.

Länk.

 

Foto: Magnus Ström.

 

Om Israel-Palestina och terrorn

En av många nödvändiga artiklar om den förödande Israel-Palestina-konflikten och Hamas terrordåd.

 

Paint it rose...Verk av Banksy i Gaza

Israel has no plan for Gaza after war ends, experts warn.

Israel-Hamas war live: more than 420 children killed or injured in Gaza every day, says Unicef; Netanyahu rejects ceasefire

Oktober

Det fladdrar i sälgens limegröna blad

det rasslar i aspens ljus, det är vinden

nordlig och rå, med regn över fjällen

vattnet i sjön stiger och stiger

träd står i vatten, buskar ser ut att flyta.

 

Lingonen har trillat av sina kvistar

stigen är en mosaik av blad

och under dem blöt jord 

sviktande steg ut mot stranden

där fjällmassivet ligger öppet.

Ögon som ser och ser tills själen

försvinner i blågrå bergens toppar

och markens kulliga tuvor av grönt,

ser och ser och blandar sig med musiken

som sänder Sibelius, Borodin, Brahms.

Klangerna och färgerna och själen

och kroppen som går och går utan

särskilda mål. Vi tar udden idag och kullen

imorgon. Och vägen till platsen

där två sjöar möts i byns början.

 

Hallonbuskarna lysande ljusgula

omfamnar björkarnas karga stammar,

rönnen är svindlande röd, sjön är grå.

Björkarna avlövade, stammarna dansar.

Nu försvinner fjällen i dis, sedan jag.

(avdelning: Dagsdikter)