tisdag 14 november 2023

Ni anar inte...

...hur tidigt vintern kom här i år, och hur häftigt. Det har redan varit 23 minus tidig morgon. Idag cirka 16 minus när jag var ute med sparken i det stillsamma blåvita landskapet. Jag ser att både räv och rådjur gått förbi mina fönster och undrar lite hur rådjuren klarar sig en sån här fimbulvinter. Har hört att några snälla människor lägger ut pellets till dem. Om några dar är det varningar på neråt 30 grader. Men det gör inget. Det finns saker att göra inomhus också. Idag målar jag, en annan dag skriver jag, nån dag träffar jag vänner. 

Oavsett allt är det alltid så vackert här, man blir betagen bara man kommer utanför dörren. På kvällarna fortsätter jag att läsa Stefan Sweig och Zagajevskij, och undrar om jag inte borde byta poet snart. Samt ser jag den välskrivna, välspelade serien Saknad, aldrig gömd på Svt Play. Älskar den där kolugna indiern som spelar detective Khan (vad han nu heter). Gillar folk som spelar under.

Jag skriver inte nu om de två vedervärdiga och meningslösa krigen. Det läser ni på annat håll. Rekommenderar P2 klassiskt när man har behov av att distansera sig från det onda till det vackra. Det är tillåtet.

 

Foto: Ewa Nilsson



1 kommentar:

  1. Kudos on your latest post. Insightful, engaging, and greatly appreciated.

    SvaraRadera