Ubåten

Som konst betraktad - helt okej, faktiskt nästan en Koons - som nyhet betraktad, lite segdragen.
"En tysk ubåt som sänktes utanför North Carolinas kust har hittats. I juli 1942 var den redan skadade ubåten på väg tillbaka till sin bas i Frankrike efter en månads fruktlös patrullering utanför USA:S kust. Då upptäckte den en allierad konvoj och gick till attack. Angreppet slogs tillbaka och ett flygplan sänkte U-576 som sjönk med hela sin 45 man starka besättning på bara några minuter."
AB 14/10/22

Landskapet, mini

Mina mest innovativa bilder/skisser lägger jag inte här. På grund av upphovsrätten. Men här en liten en. Tänk dimma.

Det svartvita vilda

Landskapet mer så här nu. Står och tänker att nu skulle en fan rita i kol i tio dar. Men jag har ritat med pastellkrita och tusch och blyerts och jag har haft en vidunderlig sex veckors tid i berg och myr och ateljé. AM fotar lite bilder idag. Men jag är snål med att lägga ut mina egna. Tills vidare.

Carl Fredrik Hill ritade.

Tionde oktober

Snön har fallit
först nu hör jag
syrsorna.

 

När hösten kulminerar på en spång

Foto: Gerd Ulander

Marken där vi gingo

Stekenjokk  18:e september

Första snön

På två dagar ändrade sig vädret här uppe. Vi åt kräftor och festade, jag cyklade hem i en mild natt. Norrskenet kom. Månen avtog. Vintergatan syntes.

I tre dagar har jag vårdat min träningströtta kropp. (Man går inte gratis upp och ner i höga fjäll nämligen). Samt sett på TV att det sker hemska saker. Och att Kristina Lugn ändå håller i en bokcirkel i Hökarängen.
Så ska man förstås göra. Vad man gärna vill ska man göra, på trots av allt bittert, hårt och djävulusiskt i världen.

Här i Västernorrland hör man mest ordet djävulskt användas som förstärkningsord. Nå så djävulskt ont. Nå så djävulskt vackert. Ja, och det senare stämmer. Först en brittsommar utan like. Alla i byn säger att det aldrig varit så fint. Och i natt kom vintern, med köldgrader. Och på eftermiddagen små stötar av snö, snett från norr.

Och sen, igen, nå så djävulskt vackert.