Bussresa genom vida skogar

Var en liten sväng till Vilhelmina igen. Alltid lika underbart att ta bussen förbi fjäll och forsar och enorma granskogar och berg. La till och med märke till att många hyggen är fulla av små präktiga granungar. Solen sken lite matt, och bäckar och åar var förvånansvärt öppna. Det har inte varit någon sträng vinter här i år. 

Väl framme i Vilhelmina fick jag lift upp till "centrum" dvs den enorma ICA-butiken som inkluderar ett litet trevligt fik där man kan sitta och se folket gå förbi. Åt den godaste räkmackan på åratal, handlade lite frukostmat och tog sen en taxi upp till en lägenhet jag lånat av en vän.

Det är nåt märkligt med andras lägenheter. Lite befriande, ungefär som ett totalt opersonligt hotellrum, utan minnen, utan personliga attiraljer. Nu var detta en väldigt trevlig lägenhet, med ett rart kök och världens bästa jättesäng. Spenderade två nätter där. Det var som en meditation. Inga avbrott. Inget nät.

Och så var det tandläkaren som fick ordning på en rätt ful tand. Och Folkets hus där jag lånar och lämnar böcker. Ett urbra bibliotek, där man snabbt får fram den senaste nobelpristagaren och både Karolina Ramqvists och Daniel Sjölins senaste böcker. Man tackar kommunen. Folkets bio finns där också, med en snygg salong.

Så var det bussen tillbaka igen. Med Markus, som berättade att han sett lo. Men det var många år sen. Tyvärr pratade vi också om krigssituationen i världen, varvid vi enades om att vi bor bra i förhållande till omständigheterna. Omgivna av skogar och berg och fjäll och rena vatten. Långt bort också från den ruttna och skitiga ryssoljeflottan.