Bostadsmarknad som casino-politik

Om utförsäljningar/bostadsköp som spekulation, om bankberoende & panama-husägare, om luringen att du blir rik av hus & lägenhet. När backlashen kommer är illusionen över, för många, i UK o Sv. Thatcherismen var begynnelsen i UK. Utförsäljningen av allmännyttan här. 

"When I moved to the UK in the early 2000s, nearly everyone I met fancied themselves a real-estate investment genius. Young people all had plans to "get on the housing ladder." Each of these schemes was more crackpot than the last – the most plausible involved buying minuscule flats, "doing them up," and flipping them. The weirder ones involved buying unbuilt holiday homes in Spain or Croatia – places these people couldn't afford to visit, especially not after assuming crushing debt to buy these homes – waiting for them to "go up in value," and selling them."

"Buying into a bubble doesn't make you a genius – it makes you a gambler in a rigged casino. Now, lots of people make money in a rigged casino, and not just the casino's owners. Marks who luck out on their entry and exit can walk out with some of the loot, too. In fact, it's to the casino's advantage to have a pool of satisfied marks walking around in the world, boasting of the incredible (and fair) opportunities to be found at the casino´s tables."

"The original "airdrop" actually took place in the UK housing market, when Margaret Thatcher killed the idea that shelter was a human right by selling council flats (public housing) to their residents. A generation later, those flats were mostly in speculators' hands, the money from sales was long gone, and the children of those former council tenants had nowhere to live."

Hela artikeln av den smarte Cory Doctorov, på Pluralistic.

Jag är här, jag är här - del 2

De gråvita sand-och-sten-stränderna är oändligt vackra. Linje efter linje utmed vattnet av ljus nästan orörd materia. Och långt bort, på andra sidan den stora sjön lyser en annan nästan vit strand. På denna sida sjön vandrar en astrött Gabi och lyssnar till känslan av jord under fötterna, två sjöar och sju fjäll. Bra känsla. Jag valde alltså rätt. Detta är mitt livs kanske mest Kierkegaardska beslut, förutom när jag gifte mig. Stora grejer båda två.

Idag har solen lyst in genom mitt sovrumsfönster och jag har suttit ute i hög sol och druckit mitt kaffe på den kollektiva verandan där jag fick va ifred. Sen var jag alltså tvungen att gå ut och gå. Av bland annat den anledningen att det är en tid i årscykeln här då man kan gå från en udde ut till en liten ö, som kallas Japan, för att den är avlång. Nu kan man alltså göra det, över den knasterljusa stranden, kanske en vecka till, innan sjövattnet höjs. Men jag mäktade inte hela vägen idag. 

Har nog inte i hela mitt liv arbetat så mycket med kroppen som den senaste månaden, och särskilt de sista tio dagarna före flyttlasset. Om jag var i arbete skulle jag anmäla mig som halvt utbränd. Men det är jag inte. Jag har bara mina egna uppgifter som jag rätt så saktmodigt ser fram emot: Målandet, skrivandet. Att då ha en lägenhet där man kan anordna en och annan utställning är mycket bra. Men lugn, kamrater, det är långt dit. Ni behöver inte kasta er på tåget för att komma upp hit och köpa mina målningar. All in due time. So far, so good.

 

Foto: Gerd Ulander

 

Så här som ovan ser det ut först om två veckor. På bilden syns avlånga ön, som nu har breda ljusa stränder. Och björkarna är precis lätt utslagna. Ljuvligaste tiden, på ett sätt. Och jag såg denna vårens första tolv tussilagon. Så lite har jag hunnit med naturen under flyttpressen. Men nu så, fullt ös.