Jordan B Peterson i en you-tube-intervju, som ni kan hitta själva om ni googlar på "Jordan B Peterson + masshootings", där han också berättar om hur många vapen hans far har, tror det var uppåt 120.
J P B är ett utmärkt exempel på överdriven fadersbindning och överdrivet överjag. Men vi kan lämna honom därhän, för så här ser amerikanska masskjutningar ut på kartan. Ni kan tydligt avläsa den skrumpna resten av "manlighetens" hummerklo (krabbklo enligt JBP) nere i Florida (lämpligt nog eftersom det är den landsända där storkrabban Trump oftast lägger sig på rygg och sprattlar med klorna i luften efter sina feta krabbutsvävningar på golfbanan).
Inte för att jag är genus-certifierad feminist, MEN: när Svd:s Ivar Arpi ska crowdfunda ett bokprojekt till försvar för den (i Sverige så) förtryckta manligheten, mot de hemska genuspedagogerna, så blir jag både motvilligt nyfiken och lite full i fan: Alltså en dumhet upphävs inte av en annan dumhet. Och Jordan B Peterson - Arpis nya idol - inte bara skriver pekoral, han talar dessutom som en träbock. Good luck with that one!
PS: Krabb-sociologin är alltså en av Petersons favorit-tankar: Inget nytt där, samma sociobiologism som på 80-talet.
Lysande ironiserat.
SvaraRaderaDet är en slående kontrast med det jag senast bidrag till: en London-konstnär som tar sig längs Atlantkusten med tält och virknål. En kille som blev av med sitt jobb på universitetet som en följd av andra politiska vindar, om vad som är viktigt:
https://atlanticthread.blogspot.com/2018/01/what-led-me-here.html
Annan slående kontrast: för €55, det vill säga hälften av det som Arpi satt som minimibelopp för att man ska få någonting alls, skickar Billy Black en handvirkad scarf och ett fint handskrivet brev.
Jag vet att Arpi och Peterson vill ha rubriker och att Billy Black nog är mindre angelägen. Men vad som får uppmärksamhet är så många gånger inte det som är viktigt.
Arpi har redan fixat två årsinkomster från de elända som saknar en konservativ fadersfigur. Så att tigga är fint när det kommer från högern, men fult när det kommer från fattiga romer.
SvaraRaderaJa, jag läste din berättelse. Det var ju en gullig grej. Men jag vet inte om jag går igång på jättegulliga män heller. Jag gillar de i tweed ; )
Men att ta sig runt haven på den virknålen är ju storartat crazy.
Fast det är ju inte just gulligt. Det är något politiskt också i att göra ett projekt i att besöka små affärer som fortfarande finns kvar, för att det är någon som inte ger upp i att driva dem, för att det är någon som har haft en nyskapande idé, för att de har en del i en lokal gemenskap. Att göra dem synliga. Det är väldigt mycket politik i slöjdrörelsen, fast jag inser att den inte syns tydligt utåt. Det är sådant som att kunna själv, att vara en motvikt till konsumtionssamhället, att köpa lokalt och av oberoende skapare, fair trade osv. Och många kreativa individer som hittar sin försörjning i detta och ger andra försörning. Många kvinnor.
RaderaDet är något att fundera över, är politik mindre betydelsefull om den inte slår på stora trumman?
Du har nog rätt. Allt det där är bra. Det är bara inte något jag går igång på. Kan bero på att det finns i konsten också, och då som "kleinkunst", man gör väldigt små grejer, hopvirkade saker, små målningar på små saker, och det är helt enkelt inte något som tänder mig. Men ju fler av hans bloggposter jag läser, desto bättre förstår jag dig. Och honom. För att det handlar om andra människor och inte bara en resa han gillar att funda.
Radera