Idag får vi höra om den här lille pojken, som flydde från Syrien under fruktansvärda omständigheter. Han är här nu, han är i trygghet, och han har lärt sig svenska så bra att han kunde gå i årskurs sju. Denna trettonåring är min hjälte idag. Och artikeln från Hela Hälsinglands tidningar kan ni läsa här:
Hans öppna brev om krigets fasor.
OM vi kan rädda många av dessa barn och deras familjer, hur kan vi vara annat än stolta över Sverige, och samtidigt stolta över en pojke som uttrycker sig så här, som är en hel människa, vuxnare än många andra, vuxnare än rasister: väl värd sin plats i ett Sverige som vill växa med humanismen i behåll.
Plus ett meddelande som ni kanske inte alls behöver: UNHCR, Rädda Barnen, Läkare utan gränser, Röda korset - behöver fortfarande lite pengar från var och en av oss.
SvaraRaderaTack för länken. Jag läser ju Hela Hälsingland då och då men hade missat det här.
SvaraRaderaMåtte det gå honom bra i livet! Liksom för de andra som kommit hit från krig och död. Jag envisas med att tänka att Sverige är ett rikt land och att vi visst har råd att ta emot dom.
Det gör du rätt i. Hjärta.
SvaraRadera