2007 var det år då England upplevde översvämningar av närmast tropisk art, med åtföljande förstörelse av hus och egendom. Monbiots argument är att översvämningar av det här slaget, som blivit mer frekventa under senare år, är en direkt följd av urusel miljöpolitik: Ett bidragssytem till lantägare som enbart prioriterar öppen betesmark och underminerar varje försök att i stället få plantera träd och buskage. Träd, som enligt nyare forskning, har en förmåga att suga upp nederbörd med 67 gånger större effektivitet än gräsmarker och beteshagar.
Men regeringens jordbruksstöd är så utformat att det bara kan hamna hos dem som inte har "onödig" växtlighet på sina marker. Inga vattensugande småskogar, inga lövträd runt ängarna. Bara ett litet gäng framsynta typer har sett till att skapa detta, på experimentella gårdar, och därmed befrämjat vattnets kanalisering ner i djupare jordlager.
Men jordbruksstödet går fortsatt till de som plöjer upp varenda bit jord, på kullar och i sluttande terräng. Samtidigt som politiken har varit att räta ut och fixera floderna med vallar och med utplåning av meanderslingor. Det är som en parodi på teknikens rädsla för naturen, och får som följd att den förvirrade naturen; i det här fallet floden, blir än mer fartig i sitt lopp, och har ännu färre hinder på sin väg. Tänk er meandern som naturens egen rytmisering av en rusande vattenmassa, ett lätt silande av lera och sten. Och tänk er - som Monbiot säger - att man prioriterat strukturer som befrämjar vattnets störtande in mot hus, med höga försäkringspremier och stor skattebelastning i upprensningsområden, som följd.
Och, som en liten femetta, naturligtvis får lantegendomar med årliga ripjakter, utmärkt mycket stöd av engelska skattebetalare. Det är ju alltid lika ljuvligt att se personager ur Downton Abbey stå i stövlar och skjuta med gevär. När jag läser detta minns jag den gode Nils von Dardel, på fågeljakt med en högvälboren herre som fastnade i vassen och hojtade till de andra om hjälp. "Men skjut honom - så slipper han plågas", var Dardels kommentar.
Läs Monbiot. Här finns åtminstone en koppling till svensk "naturvård": Det gäller skogarna och skogens penningstyrda artspecialisering, som bevisligen varit en urbota dum grej när stormarna vräker in över pinniga furor.
(Inlägget öppnar för diskussion med Anna, den enda jag vet som forskar på lanthushållning. Och här en möjligen kontroversiell artikel från Sveriges Småbrukare. Här: Monbiots artikel från The Guardian. Länkar nu i efterhand till Annas artikel/inlägg om jordbruksstöd).
 |
| Gloucester 2007. På fotot syns tydligt att Gloucester Cathedral ligger mitt i en meanderögla. |
 |
| Amazonfloden |
En oemotståndlig utmaning, hördu. Fast det där är egentligen inte mitt område, men det hör till det jag är intresserad av. Jag måste läsa på rätt rejält om jag ska ha något genuint att komma med. Så jag får be att få återkomma.
SvaraRaderaMin egen direkta koppling till jordbruksstödet är att det är jag som sköter sökandet av dessa åt min far som innehar några tunnland skånsk moränlera och som får lite pengar för att det finns orationella stengärden och trädrader på dessa tunnland. Helt i motsatt anda. Men han är förstås inte alls representativ, och dessa tunnland gränsar till det stora godset där man plöjt upp mer och mer och mer och mer.
Aha, men betyder det att vi i förträffliga Sverige kommit på bättre spår än engelsmännen? Dvs att man betänker artrikedom, bin kanske, kulturlandskapets tradition, samt träd för bevarande av bio-mångfald?
SvaraRaderaPå vårt gamla ställe i Roslagen får förstås bonden EU-bidrag för att hålla "öppet landskap", men det är det enda jag känner till om den svenska politiken (som väl är EUs, vilket ju inte gäller i Gr Br).
Trevligt om du återkommer, men känn ingen press.
Bara helt kort:
Radera" Jordbrukspolitiken består av två delar – så kallade pelare.
Den första pelaren är marknadsregleringar som består av direktstöd, exportsubventioner och uppköp och lagring av överskott. Dessutom finns kvoter som reglerar produktionen bland annat inom mjölksektorn.
Den allra största utgiftsposten i jordbruksbudgeten är ett direktstöd i form av ett gårdsstöd som betalas utan krav på eller koppling till produktion. Däremot måste lantbrukaren sköta marken och uppfylla ett antal regler om folkhälsa, miljöskydd och djurskydd för att få stöd.
Den andra pelaren, med mindre budget, utgörs av stöd till miljöåtgärder och landsbygdsutveckling.
Det finns en rad olika program att välja på men medlemsstaterna måste själva stå för en viss andel av utgifterna. Sverige har hittills lagt merparten av pengarna på olika miljöåtgärder."
http://www.europaportalen.se/tema/jordbrukspolitik
Och Storbritanniens politik är EUs lika mycket som Sveriges är det. Det finns ett visst utrymme för varje land att anpassa politiken - gudskelov. Men hur stort det är eller hur olika länder utnyttjar den marginalen vet jag inte. Vore intressant att ta reda på. Om jag inte vore som jag är utan som (jag tror att) andra människor är borde jag förstås bara lyfta luren och ringa nån gammal kurskompis och fråga.
RaderaDels kan det vara så att man gör det här bättre i Sverige. Storbritannien har varit med i EU sedan 1973 - det vill säga man har inte haft nationell jordbrukspolitik in its own right (till skillnad från en nationell anpassning av EUs gemensamma, CAP) de senaste 40 åren. Sverige hade en egen jordbrukspolitik tom 1994. Man utredde till och med en reform av denna så sent som i slutet av 1980-talet, När jag gick på lantbruksskola 1989-90 diskuterade vi livligt det som hette Omställning90. Så här i efterhand verkar det verkligen inte som den ena handen visste vad den andra gjorde, med tanke på att ansökan om EU-medlemskap lämnades in bara några år senare, och med den förstås ett farväl till nationell jordbrukspolitik.
SvaraRaderaMen jag vet inte ett skvatt om jordbrukspolitiken i Storbritannien, och vet inte heller vägarna till den typen av sammanfattande dokument som jag kan hitta via svenska myndigheter, så huruvida Monbiot har rätt kan jag inte uttala mig om. Däremot skulle jag kunna skriva något om den svenska politiken, för det finns en riksrevisionsgranskning av den och också en del information om dess effekt på den biologiska mångfalden via Jordbruksverket. Det får nog bli ett inlägg hos mig för att jag ska kunna lägga in några figurer också.
Egentligen skulle jag gärna sätta tänderna i det i eftermiddag, men vi har ett bokkapitel som ska lämnas in och det är en massa att skriva på det. Vilket är mitt jobb...
En sak: Du kan ju pröva artkelhänvisningarna som han alltid så nogsamt lägger ut under sina artiklar.
RaderaTack Anna, för ditt engagemang och länkar.
SvaraRaderaJag läser ju Monbiot ofta - precis som du? - och har ett närmast systerligt förtroende för den mannen.
Men det här är ju inte mitt område och har inte varit sen jag var med i Jordens Vänner inför det första "Kärnkraftsvalet".
Däremot har jag åsikter: och en av dem är väl att det tydligen är svårt att överblicka vad som blir sas naturlig naturvård i samspel med population och platser, och vad som blir strukturella konstruktioner av stelbent art. Vad beträffar stelbentheten i ovanstående råder det knappt nån tvekan.
Och vad beträffar skogsbrukets och lantbrukets och fiskets höga specialiseringsnivåer så är det väl inte bara Isabella Lövin som har fattat att det är hårdprogrammerat för utsugning och/eller felprioriteringar.
Jag känner ofta att jag måste bry mig om de här komplicerade natur-frågorna, vid sidan av min gamla vanliga hum-mande melodi. För övrigt tänkte jag just skriva en rad om att Livet är Meningslöst utan Musik, eller utom Musik. Men spar det till en annan dag.
Och ser fram emot att du orkar - men framförallt har lust - att tagga på det här ämnet.