torsdag 7 juni 2012

Prosadikt: Kännas igen


Jag förstår inte
Jag förstår inte vad folk säger. Jag förstår inte vad jag säger.
Jag förstår någorlunda vad träden säger och de små hundarna som springer förbi,
ögonkasten, handrörelserna, trycket av en röst.
Men jag fattar inte undertexten till ett samhälle som det här.
Inte ens om den förenklas till det yttersta.
Jag förstår mig på en snygg kavaj och en bra tavla,
och en maträtt som är gjord med omsorg om curryn, de små räkorna.
Ingenting ska stå på för länge, men en bra tröja håller i trettio år.

Jag vet om en stol går att sitta i
och en man går att ligga med
Jag vet att ett visst väder och en viss hud
Har betydelse för fortsättningen
Om man sitter kvar i stolen, om man ligger kvar med mannen
Jag förstår inte varför samhället måste veta allt om oss
Hur vi sitter, hur vi ligger
Om vi tar betalt eller inte tar betalt
För vår inre skönhet
”konsten”.

Jag förstår en hel del, men inte det här
Hur det kom sig att det blev
Just så här, ytterst fult
obetalbart betalbart
Jag är säker på att alla förklaringarna har fel
Och några av dem har lite rätt
Men det räcker inte

Om jag ligger alldeles stilla med magen
Mot en binge gräs och löv, kan jag höra hur
Allt går under
Allt går under hud
Och försvinner ut där det kan kännas
igen




Bild: Sofia Roberg, från bloggen dendriter.

6 kommentarer:

  1. Som sagt - jag tar bort kommentarer som inte kommunicerar.
    I morgon.

    SvaraRadera
  2. jag såg en bra film för ett tag sedan som heter "Aftermath" – en sorts dokumentär som visar vad som skulle hända på jorden om alla människor försvann. Den är på något vis trösterik; det skulle bara ta ett par tre hundra år och sedan skulle naturen ha tagit tillbaka allt igen. Man skulle knappt se ens ett spår av våra monument och kärnkraftverk och städer eftersom allt skulle vara övervuxet. Så även om mänskligheten går under lever jorden vidare. Kom att tänka på detta när jag läste din dikt här ...

    SvaraRadera
  3. klen tröst. jag älskar jorden med människor på (fast inte för tight kedjade vid varandra). men jag antar att en sån film kan handla om att överge sin antropocentrism, och det kan ju vara en bra zenövning ; )

    SvaraRadera
  4. Ibland kan jag bli fullkomligt fascinerad över att vi mänskor - som kollektiv eller art eller nåt - producerar så mycket vettlöst SKRÄP. Varför ägnar vi oss inte åt väsentligheter?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, North of, det är förstås BNP-tänket som styr. Men nu säger jag igen någonting som alla vet, känner jag.

      Och - jag undrar om det om tio, tjugo år kommer att finnas så många männisor på drift i Europa, och världen, att det blir som i the wild west; folk får en startpeng och en jordbit, och så börjar det om igen, med självförsörjande bönder och hantverkare. Om någon tycker det är en tragisk utveckling att vara utan bungyjump och dataspel och aktier, fine with me, jag ser helt andra tragiska proportioner utveckla sig i den giftutsläppande "civilisationen". Men även det vet ju alla. Egentligen.

      Radera