torsdag 7 mars 2013

Samhället som skattkista

Först sålde de sina hemman. Sen flyttade de in till städerna och arbetade i fabrikerna och på kontoren. De betalade skatt i hundra år och under hundra år byggde deras skattepengar upp ett Sverige där skolor, sjukhus, järnvägar och telenät fungerade. Med bostadsbyggandet var det lite si och så, men det byggdes kommunala bostadshus där de som fötts i staden eller kommit för att stanna flyttade in. Många bodde kvar i sina lägenheter från tiden för bröllopet, barnens ankomst, barnens utflykt och ända fram till pensioneringen. Kvinnorna överlevde längst.

I huset där jag bor, dit jag flyttade innan jag gifte mig, fanns den gamla stammen kvinnor kvar. De vårdade rabatterna, satte ut nya lökar och drack kaffe på gården. En av dem var från Estland, en annan från Ryssland, de flesta stockholmare, värmlänningar, finnar eller smålänningar. Nu är den gamla stammen utdöd här, men några av dem bor kvar på stadsdelens ålderdomshem.

Huset där jag bor blev uppköpt av en bostadsrättsförening. Folk fick sina lägenheter för en summa tre gånger mindre än marknadsvärdet. Trettio personer har tjänat miljoner på det som den gamla stammen en gång skapade. De har flyttat in, renoverat, flyttat ut. De har totalrenoverat en vind, där nästan allt gick fel och fick göras om igen. De har till två tredjedelar fått sina hyreslägenheter och de har skött kapitalet så här: Tio översvämningar, åtta omläggningar av golv, tre omläggningar av tak, ofullbordat färdigställande av altaner som läcker in i huset, en tredjedels tvättstuga (i jämförelse med den gamla), en hiss som stått stilla tio gånger om året.

Men privatisering är fint: Ständiga renoveringar och ombyggnationer. Ständiga ROT-avdrag från de snälla skattebetalarna. Folk som bor i två år, får bidrag till hälften av sina hantverkarjobb, de river ut kök, installerar nya, flyttar, säljer; dags för nästa renovering. Från att ha varit ett lugnt och trevligt boende har det blivit ett boende på en byggarbetsplats under två år av fem. Allt enligt principen att den som vill tjäna pengar på sitt boende inte har några andra värden i huvudet än att rota runt i materien. Braaa-aaam!

På gården byggdes dyrt uthus som fick rivas efter grannhusets överklagande. Under sommarhalvåret har endast tre grannar brytt sig om att sätta och så, sköta och ordna. De andra trettio flyr minsta möda; aldrig sopa ren en trapp från snö, aldrig vattna rabatterna frivilligt, alltid slänga femtio fimpar intill trappen, alltid ställa ut sina gamla möbler, trasiga datorer, mikrougnar, efterlämnat byggmaterial och maroderade kök på gatan eller gården.

På ålderdomshemmen sitter tanterna och farbröderna som en gång betalade för det här kalaset. De äter inte sällan mat ur svarta plasttallrikar. Men här skålas det i champagne med byggfuskare som efterlämnat fem år av onödiga om-reparationer. De verkade ju så trevliga. Om jag var Inga-Britt Ahlenius skulle jag sätta en kontrollrevision på hela den här stadsdelen. Bara för att statuera exempel: Hur gick det till när bostaden blev marknad, och hur länge, hur ofta ska de boende uthärda bygg-booms-helvetet på grund av rinnande, glidande, rörläckande hantverksfusk? Hur stora är hålen i Schweizerosten? Hur många altaner i de här utförsålda kvarteren läcker in i husen? Många, har jag hört.

De rikaste lägenheterna i den här stan har sin givna politiska väljarkår: M toppar ligan i min stadsdel. De vill ju så gärna "beskydda" egendom - även när den delvis är ett fuskverk.
Vad tog de med i beräkningen när de utförsålde allmän-nyttan? Och varför var sossarna med på det? Betalar vi vårt boendes lugn för en arbetsmarknadspolitik som säger att ständigt bygg-joksande är bra för konjunkturen? Vem vinner på att svenskarna har mer än 700.000 i skuld per hushåll? Finns här några förebilder, förutom de negativa. USA, typ. Miljöförstöring, växande köksmaterial-berg, och att folk jobbar ihjäl sig, som Nina Björk sa.
Existerar det ett samband mellan höga lån, arbetsstress och att 33% fler kvinnor i yngre åldrar får stroke? Eller var staten generös när den transfererade sitt eget skuldberg till köpsugna medborgare?

Bästa fru Blom, hur det blev när de tog din gamla lägenhet och gjorde om den tre gånger. De som senast bodde där flyttade in ett kvartal, lyxrenoverade och tjänade en dryg miljon på försäljningen.Vilken glidande resa på bananskalen för alla de som av en tillfällighet halkade in i hyresrättens utförsäljning. Och vilken supermarket för utlånande banker.

Vilka äger merparten av husen? Svar: Bankerna. Vilka har tagit stora nävars grepp ur samhällets skattkista? Svar: Folk som såg sin chans, inom byggboom, skolor, sjukhus, åldringsvård och förskolor. Varför låta statens inkomster gå till nyttiga ändamål - när i stället byggfuskare, låtsas-skolledare, sjukhus-kaparna, Arrivas dysfunktionella busslinjer och vårdbolagen kan hösta in åratal av utkramade (ofta oskattade/skatteplanerade) miljoner - eller miljarder - på sina egna konton. De får av landet, de lägger vinsten i utlandet.

Lilla naiva Sverige, hör upp: Gamla fru Blom ser ner från sin Himmel och tror inte sina ögon: Gav ni bort allt det bästa vi byggt upp till dem som skodde sig på läget? Varför då?

För att flytta statsskulden från staten till det privata och ett växande berg av lån som med en eufemism kallas för "bostadskarriär", eller "valfrihet"? När det borde heta: skuldsättning för livet. Aka: Vi vill också väldigt gärna leka kapitalister.


---------------------------------------

Notera i faktabladet från EU-kommissionen hur privatskulderna vuxit monumentalt i Sverige samtidigt som statsskulden minskat. You see?

Till sist en liten läxa om de nya Plutokratierna och deras välbetalda "tankesmedjor", den engelska versionen, av George Monbiot.

34 kommentarer:

  1. *ARRRRG*

    Men:
    Tack för tipset om EU-rapporten. Den ska jag använda mig av i jobbet!

    SvaraRadera
  2. Åh, det glädjer mig; att ens Grrr kan vara nyttigt!

    SvaraRadera
  3. Bra slrivet! Du har rätt. Det är för sorgligt, den här utvecklingen. Även en saktmodig som jag tvivlar på en vändning, en tillnyktring...

    SvaraRadera
  4. Svar
    1. Two times right - is as good as it gets.

      Men jag håller med dig: kanske bara en nödlandning av UFO-konsumismen kan rädda oss så lätt förförda människor.

      Radera
  5. gabrielle! - du ger uttryck för en ilska och upprördhet som faktiskt verkar vara helt och hållet sund!

    SvaraRadera
  6. Jag inspireras av din ilska och tycker att du har rätt - även om min politiska ståndpunkt kanske inte borde ge dig rätt. Hmm. Det är helt enkelt människors girighet och brist på engagemang det är fel på, inte att vi kan köpa våra bostäder. Själv bor jag i en bostadsrätt, men inte i ett attraktivt läge i innerstan utan i ett kvarter i Södertälje byggt för arbetarna på Scania på 40-talet. Den senaste renoveringen i vår bostadsrätt är det väl ingen som är riktigt nöjd med, även om vi inte har haft så stora problem som ni tycks ha haft. Men visst har det gått fel med det mesta i Sverige. Kan inte annat än ge dig rätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad skönt att man kan förstå varandra över partilinjerna; jag menar - ingen av oss är väl fyrkantigt anslutna till något?

      Radera
    2. Måste göra en invändning här också: Det är en sak att folk ska kunna köpa sina bostäder; en annan sak att samhället slumpar bort lägenheter till några som just vid tillfället råkar bo i ett hus. Det säger sig självt att det sker på bekostnad av det (samhälleligt) ackumulerade värdet i huset.

      Och att man sedan, av politiska orsaker, bygger nästan enbart bostadsrätter i Stockholm, och skiter i att bygga hus för studenter och folk med sinne för enklare vanor; Det tycker jag är odemokratiskt och feltänkt.

      Radera
  7. Fast jag kan stoltsera med att jag bor i Södertäljes första bostadsrättsförening, bildad 1941 samtidigt som huset byggdes. Så någon nybildad är det inte - som tur är.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var inte HSB något sånt? Som jag då - och även nu - tyckte var en bra idé.

      Men det är som sagt hela förhållningssätt som svajar: Get rich quick, stick, och skit i resten, typ!

      Och så kan jag tillägga att det är några i det här huset som verkligen brytt sig om helheten.

      Radera
  8. Instämmer igen, jo, kooperationen som idé fanns även före 1930 men genom bostadsrättslagen 1930 kunde bostadsrättsföreningar bildas. Så här står det i Wikipedia om bostadsrätters historia:

    "Politiskt var det socialdemokrater, liberaler och centerpartister som förespråkade bostadsrätten som boendeform, medan högern och kommunisterna var emot. Högern var motståndare eftersom privata hyresvärdar skulle missgynnas eller helt försvinna, om de boende ägde sitt boende själva. Kommunisterna var motståndare eftersom självägande ansågs missgynna kommunismens sak."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och om "självägandet" övergår i en rastlös skuldsättning och bostadsbubbla är det förstås inte en lika vacker tanke längre.

      Jag önskar att folk bosatte sig för att bo. Och min granne i den mycket finare lägenheten ovanpå är lika trött på strulet som jag.

      Radera
  9. "Indignez-vous!" skrev Stéphane Hessel i en liten bok häromåret. Han var 93 år då. Alldeles nyligen gick han bort. Motståndsman under kriget, koncentrationslägerfånge och senare i livet diplomat tror jag. Jag köpte boken i svensk översättning: "Säg ifrån!" Kändes lite för motigt att läsa den på franska.

    Likgiltigheten är värst skriver Hessel: ”Den värsta inställningen som finns är att säga: jag kan ändå inte göra något åt det, jag har mitt att sköta. Har man den attityden avstår man från en viktig del av sin mänsklighet, förmågan att uppröras, att säga ifrån och engagera sig.”

    Därför blir jag riktigt upplivad av ditt arga inlägg - även om det är trista förhållanden och skeenden du skriver om. Men det är så rätt, jag håller så väldigt med dig i det här säga ifrån, bli arg, reagera över orättvisor m.m. och uttrycka sig inte bara backa undan och hålla käft. Och sen hur många som läser, hur många som bryr sig om vad man säger är en annan sak...

    Och du har förstås rätt också i det du skriver. Det är mycket som gått åt fel håll i landet.

    När det gäller bostadsrätter har jag inte alls såna trista erfarenheter som du har. Men visst leder det till segregering och håller människor utan medel utanför stan när priserna är som dom är. Annars, om man har sin bostadsrätt för att bo där - inte för att tjäna pengar på den - tycker jag inte det är fel. Man bor ju s.a.s. till självkostnadspris och det är ingen annan som tjänar pengar på ett sånt basbehov som boendet är. Men ruljangsen med miljoner är förfärlig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din långa och kloka och vänliga kommentar. Det är fint att få den sortens gensvar.
      Jag har inte läst Hessel, men minns mycket väl att du rekommenderade honom. Såg också att han dog nyligen. Vi får vara med och se till att inte alla uppkäftiga dör ut.

      Såg du f.ö. intervjun med Inga-Britt Ahlenius? En passande påminnelse på kvinnodagen. Också i detta avseende; att det är ännu viktigare att vara en rakryggad individ än att tillhöra ett kollektiv.

      Hennes syn på mutor, korruption och maktmänniskors ryggdunkande visavi varandra var väl inte så nytt, men alltför få i den positionen säger något.
      (Inom parentes: Och så tror hon precis som Leif GW på att Palme-mordet kommer att lösas. Hoppfullt?)

      Radera
  10. "1970 hade genomsnittsfamiljen *en* förälder i arbete och ändå hade de mer pengar över då än en genomsnittsfamilj har idag, där *bägge* föräldrarna arbetar. En hel lön har försvunnit någonstans. I varje familj. Var har den tagit vägen kan man undra… En hel del tror jag går till just bostaden. Den största skillnaden är att det blivit dyrare att bo sen 1970. En hel lön dyrare i genomsnitt…"

    Kommentatorn Albert på http://copyriot.se/2013/03/05/krisen-del-88-krigsmaskinen-staller-tre-fragor/.

    SvaraRadera
  11. Zaremba och du - heja er!

    SvaraRadera
  12. Jaha du, man tackar för den kavaljeren, så här en söndag klockan fyra ; )

    SvaraRadera
  13. HR har blivit BR
    Boendet har bytt ägare.
    Tidigare var det hyra nu är det ränta och avgift.
    Hyran innehöll räntan på ägarens lån.
    Nu är BR innehavaren ägare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaha - och?

      Intressant också att notera hur många boendeformer det fortfarande finns, och att endast bostadsrättsägare med kopiösa lån, får göra skatteavdrag på sina räntor.

      Och hur ofta är BR ägare? Hur ofta äger banken bostaden till mellan 60 och 80%?

      Och är du medveten om att en stor hop svenskar har bostadslån som kräver 140 års avbetalning. Grattis barnbarnen!

      Radera
  14. Få saker har irriterat mig så på senare år som utförsäljningen av allmännyttan. Hade man sålt lägenhet för lägenhet till marknadspris hade det varit helt ok, men då hade å andra sidan inga lägenheter sålts. Man köper ju för att man får rabatt och kunna göra "bostadskarriär". Usch och fy att ger bort det som tidigare generationer byggt om. Man kan ju tycka att det vore i kommunens intresse att få så mycket betalt som möjligt för lägenheterna.

    Jag bor i BR som bildades för 20-25 år sedan. Tidigare ägdes huset av en privat värd, ev en stiftelse. Huset är rätt välskött och styrelsen har varit bra. För 8-9 år sedan totalrenoverade vi fönstren. Nu är det dags för fasadrenovering (trots att fasaden är rätt bra). Tror du inte styrelsen då valt att helrenovera fönstren igen, plocka ned, forsla bort och renskrapa. Och det helt i onödan! Vilken slöseri med pengar! jag hade hellre lagt de slantarna på energiglas i innerbågen. Varmare och minskad energiförbrukning. Tyvärr verkar det lätt bli lite knasigt när styrelser byts ut och det verkar vara som att det är lättare att starta byggprojekt när man inte behöver betala ur de egna plånboken, även om det är ens egen bostadsrätt som berörs. Jag tänker att det borde vara tvärtom, men det är det inte alltid.

    SvaraRadera
  15. Jamen - du talar ju som sonen till en hemmansägare: ni vet ju var fönster och dörrar mm kostar i reda pengar, och hur länge de kan repareras. Det är sund ekonomi. Obduktionsköken mm - som däremot är en satus-och-mode-fråga - kan varenda mogen människa vara utan. De kommer - som så mycket annat bjäfs - att vara omoderna om fem år igen. Dyrt - och stora inhumana sopberg!

    Jag gillar min granne som visserligen är mer intresserad av renoverandet än jag (jag har siktet inställt på att flytta) men som behållit de fina köksluckorna från 60-talet, och omskapat sitt hem, mest med färgval och golvval.

    Så att visst kan man förvalta BR bra. Inget emot det.
    Det är Kalle Anka och hans kompisar med enbart dollares i blicken som jag är så j-a trött på; de rotar sig in och rotar sig ut med sina förtjänster från Samhällets skattkista, och skapar ständig oro i varje hus eller hem de rycker åt sig. Antingen på grund av rotationen, och/eller på grund av alla dessa byggfuskare. (Niklas Ekdals program är inte så dumt apropå det).
    Klart ni skulle haft miljösparande glas i stället för skrapfest, fö.

    Knas blir det när styrelser byts ut - särskilt i första rundan; alla som satt med i den här begick stora misstag, valde fel byggfirmor (av kostnadsskäl, upphandlingarna gick till folk som inte kunde sina saker ordentligt) Hur många fel som helst i huset, styrelsen avgick OCH FICK ANSVARSFRIHET. Ny styrelse, och så en till. Den som sitter nu är rätt ok, men de är - i de allra flesta fall - inte heller delaktiga i bergochdalbanebygget. Stadsbyggnadskontoret var maxat trötta på det här gänget under en lång period. Men det är inget mot vad man blir som boende.

    SvaraRadera
  16. Joakim von Anka menade jag förstås; inget ont om Kalle.

    SvaraRadera
  17. Ombyggnaderna måste ha kostat föreningen åtskilligt, obegripligt att styrelsen fick ansvarsfrihet. De slösar ju med hela föreningens kassa och det kan väl knappast vara OK. I grunden borde ju BRF vara bra, men hushåller med sina egna resurser, men i dagverkar inte detta fungera alls. Gissar att det var helt annorlunda för bara 20 år sedan.

    SvaraRadera
  18. "obegripligt att styrelsen fick ansvarsfrihet Tja. Hur många kom till stämman? Hur många begrep vad det var fråga om? Hur många vågade mopsa upp sig mot styrelsen som dels är grannar, dels har konkret inflytande på vardagen i föreningen? Hur många var beredda att överta ansvaret?

    Det är väl fråga om en skendemokrati. Har man tur med styrelens kan det hela fungera mycket fint (min egen erfarenhet). Har man otur kan det bli som i de beryktade föreningarna vid Ringvägen (i Sthlm).

    SvaraRadera
  19. Demokratiska styrelser? Nja. Här var det så att ivrar-gänget - de som ville ha BRF tog tag alla posteringar och tysta beslut.
    Ändå kunde ju ingen vaken människa och särskilt inte en journalist, en arkitekt, och några till - undgå att se hur galt det gick, medan det pågick.

    Men föredrar man att blunda för att åtta underbetalda polacker bor i gammal tvättstuga med en kokplatta, och att golv, rör, tak etc rinner in tio gånger om, så är det naturligtvis bekvämt för de bekväma som snabbt säljer och sticker.

    Jag har för vana att säga vad jag tycker. Vilket också renderat mig en del åtgärder från den slarvande byggherren; sånt som inte händer om man är rädd figur, skulle jag tro.

    Men men, man får ändå lite hålla tand för tunga: nu sitter en rätt ok styrelse, såvitt jag kan bedöma.

    SvaraRadera
  20. Ska man vara lite krass så har det varit svårt att misslyckas som brf-styrelse de senaste åren. Räntorna har gått ner drastiskt, vilket gör att många andra kostnadsökningar inte märks så mycket. Boksluten (avskrivningar av hus/inventarier på 100 år är inte ovanliga, historiskt normalt har varit mellan 50 och 60 år) är ofta överoptimistiska och många föreningars på ytan goda ekonomi bygger på uppskjutna underhållskostnader. Givetvis i tron att man alltid kommer att kunna låna till bra räntor.

    Om räntan någonsin tillåts gå upp igen kommer ganska många föreningar som bildats de senaste åren att få det betydligt kärvare.

    SvaraRadera
  21. Alltid skönt med den här typen av torra kommentarer - på läget.

    Men jag vet faktiskt inte vad som menas med "avskrivningar av hus/inventarier" - menar du en annan form av "ansvarsfrihet? ; )

    Som man på 100 år då gladeligt skjuter upp till nästa generation?

    SvaraRadera
  22. Avskrivningar är att eftersom saker måste underhållas respektive renoveras med jämna mellanrum om huset inte ska falla ihop så anses värdet på huskroppen (alltså inte marken) sjunka med en viss summa varje år. Normalt brukar man räkna med 1.5-2% av värdet på fastigheter och inventarier brukar skrivas på mellan 5 och 10 år. Om värdet på föreningens tillgångar inte ska minska över tid måste man då avsätta motsvarande summa för att kunna renovera när behov uppstår. Generellt avsätter man alldeles för lite och om det inte ska innebära drastiska avgiftshöjningar när underhållet väl ska göras, så bygger resonemanget på att man ska låna. Men föreningarna räknar helt enkelt med att fastighetspriserna alltid ska stiga fortare än kostnaderna för renoveringsbehoven och att skuldsättningen ska gå att öka in i evigheten. Hittills har de haft rätt.

    SvaraRadera
  23. Jaha ja, bra förklarat. Och de utgifter man har för reparation kan också läggas i skatteavdrag för: Förlust på kapital? Eller hur?

    SvaraRadera
  24. Beror på de skattemässiga avskrivningsreglerna, om man anser att renoveringar är förbättringar kan man inte dra av dem samma år. Även om man kan dra av är problemet för brf att de sällan har överskott av kapital att dra mot och brf har snävare avdragsregler än ABn och privatpersoner och i de fallen får man bära sin kostnad ändå.

    Vore existerande och presumtiva brf-medlemmar tillräckligt kreditvärdiga vore det oftast skattemässigt (men inte alltid räntemässigt) lönsammare att medlemmarna hade skulderna än att föreningen tar på sig skulder.

    SvaraRadera
  25. @kcl. Just detta hände i vår förening för ett par år sedan: man betalade av en kraftig bit av lånen och ökade medlemmarnas kapitalinsats i stället vilket väl i de flesta fall fick finansieras med privata lån. Det visade sig att det hela blev en viss kostnadsreduktion för medlemmarna men å andra sidan står man nu där med en, låt vara liten, skuld som man inte hade velat ha på gamla dar.

    (En känsla ovärdig en person av mitt fack men den finns där i alla fall...För en privatperson är det väl bara en ideosynkrasi men för folk som Reinfeldt/Borg och deras gelikar är det kontraproduktiv och vilseledd ekonomisk politik.)

    SvaraRadera
  26. Vilseledd - eller "vilseledande politik"? Jag skulle tro; det senare.

    Inga skulder här heller helst. Men hittar jag ett vackert beläget hus i Lappland osäkrar jag min banklåne-revolver ; )

    SvaraRadera