Det har börjat blåsa och är 15 grader varmare. Snö blåser från taken och ploppar ner från träden. Jag hör björkarna gnissla lite mot varann. Jul-och nyårsferierna är över och "alla" har åkt hem. Dvs inte vi som bor här. Den tappra skaran som uthärdat allt från 30 minusgrader till evigt snötyngda bilar och ett evigt skottande. Jag tog t.o.m. själv och skottade lite snö utanför ingången till vårt (kollektiva) hus.
Sju älgar har synts inte långt härifrån, men fåglarna är få nu. Egentligen bara ett par talgoxar som jag matar regelbundet. Lars-Göran och Gerd har domherrarna, jag har talgoxarna, och många småfåglar dör i den bistra vinterkylans nätter. Frid över deras minne. Men grönfinkarna är på sydligare ort.
Jag firade julafton med Gerd och hennes familj. Tomten kom, och det var den barnsligaste familjära jul jag upplevt på ett tag. Mycket trevligt. Och ikväll var två grannar med livlig sjuårig son inne på glögg. Också bra, och nu kan vi alla pusta ut, för nu blir det inga mer helger på ett tag.
Det har som sagt varit dagar med stark kyla, minus 23 på dagen här, och minus 37 i närmaste grannbyn. Men ingen blåst, så jag har knappt frusit när jag varit ute. Igår tog jag en tur med sparken en bra bit ut på isen, där hela panoramat öppnar sig och man bara står och glor, hänförd. Sen träffade jag på en grupp engelsmän som var här för att filma åt något turistbolag, så det var fullt med folk på hotellet igår igen. Som vid jul och nyår och trettondagsafton.
Nu alldeles tyst. Förutom det milda blåsandet. Det är något djupt och outgrundligt med tystnaden. Och - som jag sa till min granne Nina - vi bor i världens största och vackraste park: Lappland. Och nu slår vädret om till nollan. Godnatt.
SMHI: På kalfjället hård till mycket hård nordvästlig eller västlig vind. På sina håll även byar av snö och efter hand också regn. Bland annat risk för förfrysning.
