Igår var jag för första gången i år ute och gick på isen. Jag har inte gått där sen vintern 2017. Men nu var scooterspåren hårda och fina och alla lössnö som bortblåst. Jag tog mig nedför backen vid det gamla båthuset och satte av i rät vinkel mot solen. Ni vet - ljuset över isen en solig marsdag - bländande. Väl ute på sjön blev det så småningom alltför halt och jag återvände in till stranden, gick vidare i scooterpåren förbi Tinas och Stefans hus, uppför en annan backe och ut på landsvägen som var så glashal att jag fick söka efter snöigt område för att komma över. Sen gick jag vidare mot andra sidan där hela Marsfjällsmassivet låg och lyste i vårsolen.
Hela utflykten var härlig. Som de bästa dagarna här uppe alltid varit. Och de påminner om dagar i ens barndom, när man inte behövde mycket mer än snö och sol och att vara ute. Vitt vitt, ljust ljust, inte särskilt kallt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar