Ibland, utan att ha konsulterat Linné, undrar jag hur blommorna fått sina namn. Kungsljus är ju ingen rar art, ingen framodlad ros vid namn Whisky (som jag satte i min trädgård en gång). De liknar snarare starka, robusta vägkantsblommor. Och jag vet av egen erfarenhet att de är outrotliga när man väl fått in dem i sin trädgård. I år är de extremt höga och kraftfulla. Sol och regn om varann är rena växthuset även på den kargaste mark.
På vägen ner över ängarna passerar vi strandaster, blåklockor, prästkragar, rölleka och johannesört. Jag gitter inte plocka johannesblommor för hemmagjort brännvin. Dels gillar jag inte brännvin nåt vidare, dels reser jag snart.
Vi har parken för oss själva. Ett lätt regn börjar falla. I kryddgården är alla dofter förhöjda; rosmarin, mynta, timjan, koriander, samt en oförklarlig blomdoft från något exotiskt träd. Hem går vi i den branta backen, som alltid doftar av tallbarr. Den ser ut precis som stigarna i min barndom; knöliga rötter, och en barrmatta så tät att den blir halkig. Tiden är flytande. Och juli är en månad då jag ofta blir nostalgisk.
Så jag kan inte motstå att klistra in en bild från en barndom länge sen. Då fanns inga kungsljus i vår trakt, men mängder av högvuxna lupiner. De har jag också sått en halv äng full där ute. Men den här bilden från huset i Roslagen alltså: Är det en lycklig familj?
Vet inte. Men kärlek och glädje fanns. Livfullt är bara förnamnet. Fast nog ser vi en smula töntiga ut, som man gör när kameran är i händerna på en pressfotograf. Ett utifrån kommande element med egen agenda. Men jag håller på graden av verklighet i mitt vänstra öga. Kungsljuset. Strax före ungdomens hoppla-hej.
Jag tillbringade många somrar på 50-talet i Roslagen, närmare bestämt på Väto. En dag var jag i närheten av båtvarvet där och vem fick jag se om inte din pappa. Han stod på en brygga och samtalade med ägaren av varvet. Jag forstod att han hade semester for han var orakad, precis som min pappa brukade vara när han äntligen fick koppla av ett tag.
SvaraRaderaJag har länge velat berätta detta for dig men det är forst nu, som det riktigt passar in.
Lillan i Cornwall
Det var fint att du hörde av dig. Jag tror pappas segelbåtar låg på Väto i många år; först en Mälar 22:a sen en redig men välseglande koster. Ibland när vi skulle ut på landet åkte vi till Väto och sen kom vår trevliga granne, skärgårdsbonden och fd skepparen Erik och mötte oss.
SvaraRaderaJavisst, de där orakade papporna var ju livets höjdpunkt; då visste man att de var off duty.
Roligt att du hamnat i Cornwall, en av Englands vackraste delar. Måste vara ett bra liv! Allt gott!
Inte ser ni töntiga ut. Visst, det är väl en arrangerad bild och med huvudpersonen, din kända pappa, mest i blickfånget men ni ser så glada ut alla fyra. Rar bild med mycket känsla av närhet.
SvaraRaderaJomen ändå, lite sådär charmtrollstöntiga - men vad gör det?
SvaraRaderaTack för vänlig kommentar.