söndag 2 oktober 2011

Söndag med Beethoven

Förra söndagen var jag med S och hörde körmusik på Kungsholmen. Liten kyrka, smockfull. Fin kammarkör, St:Görans.

Denna söndag iväg till närmsta kyrka som annonserade ett mäktigt program.
Love Derwinger spelade Franz Liszts konsert för piano och orkester, nummer 1, i Ess-dur. En briljant pianist är han, och kvick som en iller. Men idag kom den gamla glipan mellan solist och orkester i dagen. Derwinger drog upp tempot, och varken dirigenten eller orkestern hängde med. Eller om det var tvärtom; Derwinger som inte kunde förmå sig att vänta in de andra. Det var nog den konstigaste pianokonsert jag hört. Men Derwinger ska man lyssna på igen, vid annat tillfälle.

Konserten inleddes - utan solist - med en felfri Sibelius, "En saga", och avslutades - efter hetsritten med Liszt - med en nästan fulländad Sjunde Symfoni. Beethoven. Roll me over.

Här finns en snutt formell pedagogik om Beethovens sjua. Men sanningen är att den andra satsen fortfarande är bland det vackraste som finns av klassisk västeuropeisk musik. Man behöver s.a.s. inte ens blunda för att blunda. Varje onödig tanke stillnar och membranet i skallen öppnar upp för en rik flod av ljud. Som till sist blir ganska våldsam.

Första och fjärde satserna också mycket vackra, vilda. Men den tredje; underlig. Som en blandning av hedniska höstritualer, jakt och hambo, kålrötter och hornstötar. Jag blir inte klok på varför han alls satte in det där hedniskt magnifika. Som alltid är lite tröttande.

Men kanske är det som med vissa författarskap; man måste liksom tota till rätt antal kapitel, sidor, upptakt, upplösning, avslutning etcetera...
(Finns det någon som vill försvara tredje satsen av Beethovens sjua, och i så fall varför...?)

Hur som. Detta har nu blivit en vana i mitt liv, sju konserter på fem månader är recordbreaking. Vad är det man brukar säga som storstadsbo; att här finns så mycket, och att man alltför sällan utnyttjar det. Okej, jag har förhöjt min uppmärksamhet visavi musikutbudet. Jag är lycklig för det.


PS: Jag vidarebefordrar det här citatet från Wikipedia: "...after many confrontations, the Archduke Rudolph decreed that the usual rules of court etiquette did not apply to Beethoven." Bara så ni inte tror att kultur är så himla kultiverat...alla gånger.

15 kommentarer:

  1. Beethoven använder sig av ett ostinato i andra satsen. Fulländat.

    Skrev kort om det här, för ungefär ett år sedan:

    http://gunnarstrandberg.wordpress.com/2010/09/29/119-arbete-med-dikt-som-ska-folja-ett-ostinato/

    SvaraRadera
  2. Ser nu att jag skrev "använder". Vissa dör aldrig, I guess.

    SvaraRadera
  3. Tack för länken, ska läsa...

    men säg gärna nåt om tredje satsen, om du vill och kan...

    Och Liszt, lever han än?

    SvaraRadera
  4. Denna linje av Strandberg kopierar vi dagen till ära:...."en envis musikalisk fras; den förvillande enkla rytmen från andra rörelsen i Beethovens sjua, där han på ett genialiskt vis gång på gång återanvänder ett ostinato om en fjärdelsnot, två åttondelsnoter och två fjärdedelsnoter."

    SvaraRadera
  5. Kan inte säga något mer om tredje satsen än det du skriver ovan, är jag rädd.

    Fick lov att lyssna på den eftersom jag inte alls mindes den.

    Pampigt på ett dåligt sätt, och ja, i misslyckad juxtaposition med någon slags alpschlagerhambo.

    SvaraRadera
  6. "alpschlagerhambo" - just precis.
    Presto - Assai meno presto, dessutom ;)
    Det blir jag som får googla på det!

    SvaraRadera
  7. Om musik så att man får lust att lyssna på den!

    Ack, giv mig lite sval svensk höst i stället för denna sommarhetta som gör mig alldeles månadsvill.

    SvaraRadera
  8. Tack.
    Det är du som är lyckoprosten Anna; här tog brittsommaren - med fyra ljuvliga dagar vid vatten - just slut. Nu bara regnar det.

    Hur är det i Porto? Runt 25?

    SvaraRadera
  9. Nu blir jag motvalls igen...Vadå "alpschlagerhambo"!? Är det på skoj?
    Det är väl inget fel på 3:e satsen. Det var så där Beethoven ville ha den och jag tycker om det. Musiken rusar på, hoppar, lugnar sig lite, växlar om, travar på lite med hornblåsare eller vad det nu är osv. Många växlingar av tempo och stämningar. Det finns en glädje och förtröstan i musiken som jag tycker om. Så det så!/Gabrielle RW

    SvaraRadera
  10. Jada, Gabrielle, det är klart du ska fortsätta tycka om den, om du gör det. Men för mig blev den en gökunge i boet (metaforerna bryter ny mark ;)

    Jag är mest tillfreds med att du också gillar Beethoven, Presto, och ganska säker på att jag inte ändrar mig om tredje satsen.

    "Det finns en glädje och förtröstan" - gäller verket som helhet.

    SvaraRadera
  11. Gabrielle RW: Nja, skoj-och-skoj. Vi tycker olika, det är det enda. Jag hör alpschlagerhambo, du hör något annat. Inget mer med det. Hurvida Beethoven var nöjd eller inte vet vi ju inte, eller? Spelar kanske ingen roll fö.

    SvaraRadera
  12. @gunnarstrandberg: Visst, vi tycker olika. Men vad gäller nöjd Beethoven eller inte nöjd Beethoven tvivlar jag på att han skulle ha gett ut verket om han inte varit i varje fall tillräckligt nöjd.

    Nu har det kommit en biografi om Beethoven skriven av Åke Holmquist, som en gång vann 10 000 kr på ämnet Beethoven i "Kvitt eller dubbelt". Blir lite nyfiken på att läsa den./Gabrielle RW

    SvaraRadera
  13. Vi satsar på att få veta mer om Beethoven, hans kärlekar, hans dövhet, hans tilltagande alkoholmissbruk, hans förmodade blyförgiftning mot slutet. Men framförallt om hans musik...

    SvaraRadera
  14. Som sagt. Otroligt att du skrivit om just denna allegretto och jag om just densamma veckan därpâ. Det mâste ligga nâgot i luften!

    SvaraRadera
  15. Ja: Beethoven ;)
    Märker du att folk skriver mindre just nu också? alla utom du, och några till. Ligger visst också i luften.
    Tänk om alla de lågbloggande sitter och hör på...Yuo know who, eller Bach.

    SvaraRadera