Vädret och skönheten

Eftersom jag saknar all inspiration så gör jag rätt och slätt en liten parafras på Lennarts senaste blogginlägg. Så här låter det härifrån:

När jag kom ut idag hade all snö runt huset smält ned, bara enstaka snöhögar håller ännu stånd. Rallarrosen har börjat spira intill väggen, men ingen blom syns utom en enda krokus. Isen ser alltmer bräcklig ut, med långa spår av vattensjöar som blänker i solen. Ett mjukt skimmer ligger över blåisen och fjällen.

Jag har jobbat med att plantera lökar, i lugn takt. Och ikväll satt jag bara helt stilla vid stranden en lång stund och glodde som en buddha på skönheten. Den räcker långt. 

Nästan vindstilla ikväll och jag såg hur oerhört snabbt snön har minskat på fjällen. Alla har nu sina fina teckningar. Ett enda luddigt moln kom och la sig på Marsfjällets topp. Några fåglar hördes, en skara flyttfåglar av okänd art flög förbi. En uggla hoade. Forsen hördes starkt nu igen efter all snösmältning. Renarna är på väg upp för kalvningen. Om två veckor är björkarna utslagna, men redan nu är natten lika ljus som vid midsommar i mina gamla trakter.

 

 

Här är Lennarts blogginlägg.