Skönheten och kriget

Vacker är våren, lika vacker som alltid. Scilla och påskliljor, små virvlar av blåsippor, kastanjens knoppar och lönnens nästan utslagna blommor. Koltrasten sjunger inte på vår gård i år, men någonstans på promenaden hör vi den. Och bofinken. Och skogsduvornas hoande. Men genom alltihop finns en summerton av annan art; den tragiska tonen från Ukraina. Jag tänker på kriget varje dag, och blir förtvivlad över massgravarna och fasthållandet av människor i Mariupol, över nedbrytningen och bombandet av civila mål, över tvångsdeportationer till Ryssland (det nya slaveriet?). Läser om det satans kriget varje dag, försöker glömma det emellanåt, med musik och skönhet, med en film, ett samtal med en vän. Men det är där ändå. 

Till alla som kanske inte hunnit läsa Peter Englunds två artiklar i DN, vill jag länka till dem. I den ena finns hoppet: Putin har kört ner sig i en totalt ogenomtänkt krigsmaskin. I den andra, känslan av att detta tar tid, tiden det tar innan en diktator gjort så många fel att motståndet - förhoppningsvis även det ryska - blir hans fall. 

"Vid det här laget står det klart för de flesta av oss att historien om Putins invasion av Ukraina också är historien om en kedja av underskattning, misstag och felbedömningar.

Han underskattade gravt den ukrainska viljan till motstånd samt västländernas förmåga till snabb och gemensam aktion. Trodde han kanske på sina egna trollarméers tjat om väst som fegt, svagt, bekvämt, degenererat etcetera? Eller att alla nyttiga Putinkramande idioter i väst skulle ge honom understöd i proportion till alla de pengar han köpt dem med? Genom sitt övervåld har han hur som helst stärkt en nation han trodde sig skingra, och svetsat samman en allians han trodde sig splittra."

Därför kommer Putin att förlora. / DN 14.3.22.

"Samtidigt krävs det en inte alltför halsbrytande akt av fantasi för att se logiken i Putins handlande. Eller snarare logikerna, för det går att förnimma flera olika som i hans fall förenats på ett både unikt och fatalt vis. Vi har den imperialistiska nostalgin, som han ej är ensam om på rysk botten, och som skänker en stark, närmast överhistorisk identitet i ett land som genomgått så många radikala och djupt olyckliga omvälvningar; vi har desperationen sprungen ur insikten att för vart år som går blir Ukraina rikare och starkare, än mer demokratiskt och än mer en del av Europa.

Vi har paranoian och aggressiviteten hos en man präglad av en karriär i KGB och ett decennielångt samarbete med den organiserade brottsligheten, och som efter allt sitt konspirerande för att undergräva och splittra väst omöjligt kan tänka sig annat än att väst söker göra samma saker mot honom; vi har självbilden hos den Starke Man som räddade sitt land ur ekonomiskt och politiskt kaos, som verkligen varit populär, och som vill fortsätta att erbjuda stolthet åt de förödmjukade och hjältedåd åt de räddhågade (inte minst då han själv är en av dessakränkta och rädda)."

Putins överfall på Ukraina är inte uttryck för ett obegripligt vanvett - där finns en logik. / DN 9.3.22. 

För övrigt: Ukraina "hör till" Sovjet ungefär lika mycket som den fasansfulla svälten Stalin arrangerade i Ukraina på 30-talet "hör till" Sovjet. Holodomor. Om den kan ni läsa här.

SLAVA UKRAINI! 

Och så här skrev Ukrainas tidigare president, Viktor Yushchenko, om det ukrainska modet och kriget.