Satt i solen vid den flata hällen och samtalade om det senaste. Om släktingar och barnbarn, jobb och böcker, konflikter och resor. Det är så bra med vänner som man hakar på direkt även när det varit länge sen sist. Vad mera kan man säga som inte alla vet.
Vi gick vidare under höga träd, ekar och aspar, lindar och lönnar. Och under dem växte de nyutslagna buskarna, kaprifol i mängder, kinesisk buskpion, syrener och gul iris, nepeta, rodondendron och gyllengröna ormbunkar.
Fåglarna sjöng, vattnet kluckade, brisen var mild. Och vi har lagt ännu ett år till våra liv. Det märks inte så mycket, men om man tänker tjugotvå år tillbaka är det oerhörda saker som hänt oss. Men vi är stabila, både I och jag. Den inre kärnan växer till sig. Även när själva blommen är över. Eller kanske just då. En vän är också någon som fattar ensamheten i den andre, som fattar gränsen, och låter den vara.
Fin beskrivning av en dag med en vän. Och jag blir sugen på kinesiska buskpioner... Jag vet att jag sett såna i Stora skuggan. Om det inte bara blir regn regn regn nu kanske jag tar cykeln och åker och tittar på dom endera dagen.
SvaraRaderaOch visst är det nåt särskilt med gamla vänner, man bara tar upp tråden igen fast det kanske är länge sen man sågs. Lite särskilt särskilt är det med barndomsvänner som man träffar ibland och där man minns varandras föräldrar och syskon, hur dom bodde, kanske vilken bil familjen hade osv. Jag har en sån vän sen länge länge. Vi lärde känna varandra när vi var ungefär 10 år och har aldrig tappat bort varandra fast vi inte bodde i samma stad mer än ett par år.
Älskar fortfarande mina bästa barndomsvänner, men tyvärr ses vi knappt. Det ska vi nog göra.
SvaraRaderaÄldsta o bästa vännen var dock 13 när vi träffades. Det är ett tag sen :)
Kolla pionerna i botaniska, de är rife and ready.