Vinter i stan är vad det är. Vinter är vad det är. Jag tänker på L M Montgomerys dagböcker från ungefär denna tid. Snöstormar man fastnar i, leriga snösmältevägar och människor som gick till fots i hellånga kjolar.
Ja, jag tycker också den är enastående. Hade nästan glömt bort Stieglitz. Sen är den ju så vacker den där bruna tonen. Och kuskens silhuett mot snöyran, som en grekisk körkarl fast med mössa väl nerdragen som en sydväst.
Montgomery - inte läst...men däremot Henry James the Bostonians.
L M Montomerys dagböcker är vuxengodis för den som älskat Anne på Grönkulla som barn. Svartare och saltare än de mer tillrättalagda ungdomsromanerna, men samma penna. Jag finner dessutom någon märklig tröst i att tillvaron för de stora skaparna också var full av småsinthet. (Och vardagsheroism för L M Montgomery som var gift med en kyrkoherde som led av svåra depressioner och som dessutom inte kunde med att hans fru var så framgångsrik). Och så det här att få titta in i en annan tidsålder. Som när hon skriver om när hon hörde radio första gången. Och jag inser svindlande att alla de trivsamma samkvämen som det kryllar av i Anne på Grönkulla (liksom i Laura Ingalls Wilders böcker, min andra ungdomshjältinna), det var det enda sätt som dessa ungdomar utanför de stora metropolerna hade att få ta del av musik och teater: genom att själv uppföra. Eller det här med snön då, och de snösmältande ofarbara vägarna då man kanske inte ens kunde gå till kyrkan på söndagen.
Henry James har jag inte läst, men jag är på jakt nu efter någon anglofon klassiker att kosa mig vid (är det inte så de säger, norrmännen? tillsammans med en stickning på kvällarna. Någon särskild rekommendation?
Jamen alltså; just Bostonians tyckte jag väldigt mkt om. Min mans favorit var Porträtt av en dam. Men sen finns det ju en kvinna där vid den tiden: Edith Wharton: Oskuldens tid (som blev en j-a bra film med bland andra Daniel Day-Lewis och Michelle Pfeiffer.)
Tack för denna enastående bild!
SvaraRaderaVinter i stan är vad det är. Vinter är vad det är. Jag tänker på L M Montgomerys dagböcker från ungefär denna tid. Snöstormar man fastnar i, leriga snösmältevägar och människor som gick till fots i hellånga kjolar.
Ja, jag tycker också den är enastående. Hade nästan glömt bort Stieglitz. Sen är den ju så vacker den där bruna tonen. Och kuskens silhuett mot snöyran, som en grekisk körkarl fast med mössa väl nerdragen som en sydväst.
SvaraRaderaMontgomery - inte läst...men däremot Henry James the Bostonians.
L M Montomerys dagböcker är vuxengodis för den som älskat Anne på Grönkulla som barn. Svartare och saltare än de mer tillrättalagda ungdomsromanerna, men samma penna. Jag finner dessutom någon märklig tröst i att tillvaron för de stora skaparna också var full av småsinthet. (Och vardagsheroism för L M Montgomery som var gift med en kyrkoherde som led av svåra depressioner och som dessutom inte kunde med att hans fru var så framgångsrik). Och så det här att få titta in i en annan tidsålder. Som när hon skriver om när hon hörde radio första gången. Och jag inser svindlande att alla de trivsamma samkvämen som det kryllar av i Anne på Grönkulla (liksom i Laura Ingalls Wilders böcker, min andra ungdomshjältinna), det var det enda sätt som dessa ungdomar utanför de stora metropolerna hade att få ta del av musik och teater: genom att själv uppföra. Eller det här med snön då, och de snösmältande ofarbara vägarna då man kanske inte ens kunde gå till kyrkan på söndagen.
SvaraRaderaHenry James har jag inte läst, men jag är på jakt nu efter någon anglofon klassiker att kosa mig vid (är det inte så de säger, norrmännen? tillsammans med en stickning på kvällarna. Någon särskild rekommendation?
Jamen alltså; just Bostonians tyckte jag väldigt mkt om. Min mans favorit var Porträtt av en dam. Men sen finns det ju en kvinna där vid den tiden: Edith Wharton: Oskuldens tid (som blev en j-a bra film med bland andra Daniel Day-Lewis och Michelle Pfeiffer.)
SvaraRadera